Resebrev 2 Amsterdam - Eastbourne

2010-06-13

Amsterdam 

Nattsegling på Hollands kanaler till Rotterdam – ”Staande Mast Route”

 

Man kan segla på kanalerna från Amsterdam till Rotterdam utan att ta ned masten. Man måste dock lämna Amsterdam på natten och segla i konvoj, då de första 11 broarna närmast Amsterdam bara öppnas för denna konvoj (pga av den täta biltrafiken över broarna) varav en är en järnvägsbro. Totalt består sträckan av 51 broöppningar och 3 slussar. (Jag hade tappat räkningen långt innan vi kom upp till 51 men detta stod i Piloten.) De 51 broarna hade olika utformning och teknik för att hissa bron, en av de mer ovanliga ser ni här bredvid. Vill du veta mer kan du läsa på bifogad länk:: http://www.varendoejesamen.nl/app/upload/downloads/CDR018-5%20DOWTK%20Staande%20mast%20januari%202011.pdf

  

Vi samlades i Houthhaven strax innan midnatt, efter att fått den första broöppningen. Det visade sig att vi skulle bli totalt 7 segelbåtar som skulle segla i konvoj. Eftersom vi var störst blev vi ”konvojledare”. Jag hade räknat med att broarna skulle öppna sig allt eftersom vi kom, men det skulle visa sig att så ej var fallet. I vissa fall fick vi vänta upptill 1,5 timmar innan broöppning och oftast var det 5 – 15 minuter. Så visst blev det en del väntande och vi kom ej fram till Rotterdam förrän 14:40 – en sträcka på 50 sjömil.

 

Staande_Mast_Route.jpg

 

Det var rätt fascinerande att sakta glida fram på kanalerna i mörkret, och svagt skönja olika hus och en del husbåtar. Vi kom till Leimuiderbrug kl 03:20 och fick veta att denna bro inte skulle öppna förrän kl 05:00, så här blev tillfälle till lite sömn. Kl 05:00 punktligt öppnades bron och efter en stund steg solen upp och nu kunde vi njuta av omgivningen. Sakta segla vi fram, eller rättare sagt gå för motor, då man på merparten av sträckan ej får segla. Visa sträckor var begränsade till 5 knop, andra var ”svall begränsning”, det innebar att man fick själv anpassa hastigheten utifrån det svall man orsakade. Detta svall fick ej går över den lägre kanalkanten, så det innebar att vi med längre vattenlinje, kunde gå lite fortare än de andra som hade kortare vattenlinje, då vi orsakade mindre svall. Detta kunde vi göra då konvojen gällde bara för de 11 första broarna. Då kom vi till en större sjö och de andra låg en bit efter. Jag styrde självsäkert ut i sjön, visserligen såg jag en kanal vid sidan men jag såg också att sjön anslöt till kanalen ett par sjömil längre bort och på sjön skulle jag kunna segla fortare, så givetvis valde jag sjön! Men genvägar är ibland senvägar! Jag såg att den andra båten som låg en bra bit efter oss följde efter, för att sedan gör en skarp gir och gå in i kanalen vid sidan av sjön. Snart upptäckte jag orsaken. På sjön var det 2,3 – 2,7 m så det fanns ju vatten under kölen (jag hade börjat vänja mig vid att bara ha ett par decimeter vatten under kölen), men nu upptäckte jag att det saknades djup där sjön anslöt sig till kanalen. Sakta närmade jag mig kanalen, men märkte snart att det började bli trögt och vågade ej att fortsätta, då jag skulle kunna riksera att fastna och det skulle inte komma något tidvatten som lyfte mig, så det var bara att vända och kör tillbaka över sjön och in i början på kanalen. Plötsligt hade jag alltså kommit sist och det var nog några som log lite extra när jag segla om dem 30 minuter senare.

 

Vi passerade den ena byn efter den andra och tidvis seglade vi på en kanal som låg 5 – 10 meter över kringliggande land – en märklig upplevelse! Vi hade trädgårdar som gränsade till kanalen på båda sidor om oss och fantastiska hus, en del med vattenrutschkana rakt ut i kanalen och en del med motorbåten parkerad genom att hissat upp den för att undvika svallet. Vi kom också till ställen där tvärkanaler på upptill 500 meter delade in orådet i ”kvarter”. Ser mer om detta på separat film.

 

DSC_3382_c.JPGDSC_3386_c.JPGDSC_3388_c.JPG

 

DSC_3389_c.JPGVi passerade också ett par broar som inte behövdes öppnas, men det var bara frigång på 2,5 meter då masten på Amelit är totalt 21,5 meter hög. Visst kändes det som om masten skulle ta i, men som tur var hade de mätt rätt! Det jag lärde mig på denna färd att både vattendjup och brohöjder kan förhöja spänningen på en resa!

 

  

DSC_3403_c.JPGKl 14:40 kom vi slutligen till Rotterdam och la till i Stichting Veerhaven, bara ett par kvarter från centrum. Ånyo hade vi tur och fick en fin plats. Hamnen rymmer inte mer än ett 15-tal gästbåtar! Det blev en kort tur i Rotterdam på kvällen, men vi var rätt trötta, så det blev sänggång innan kl 24:00!

 

 

 

 

 

 

 

 

2010-06-30, Rotterdam

Segling över Engelska Kanalen

Jag hade bestämt mig för att gå kl 07:00 för att få strömmen med mig vid utseglingen från Rotterdam. I Rotterdam såg vi en Zeppelinare och flera speciella byggnader, samt någon typ av rigg. Att Rotterdam är världens största hamn gick ej att ta miste på. Här ser vi bl.a. ett flytande hotell, ett av Rotterdams hamnkotor ett. De hade också byggt en speciell port som kan stängas om vattennivån skulle stiga för mycket.

 

DSC_3406_c.JPGDSC_3409_c.JPGDSC_3411_c.JPGDSC_3412_c.JPG

 

003_c.JPG   DSC_3415_c.JPG

 

På vägen till mynningen, var man tvungen att skifta VHF-kanal 4 ggr, så intensiv är VHF-kommunikationen, att man måste dela upp den på olika kanaler beroende på vilken zon man är. När jag kom till mynningen kom också dimman! Inte precis vad man önskar när man skall korsa den trafikerade farleden ut/in från Rotterdam. Men plötsligt dök det upp en av Rotterdams hamnbåtar och kallade upp mig! Hade jag gjort något fel? Jag hade seglat väl utanför farleden så det borde inte vara något sådant och det var det inte. Utan han frågade om jag hade radar, vilket jag ju har. Sedan erbjöd han sig att följa dom och så lotsade han mig över farleden och såg till att jag inte kom in på det stora ankringsområdet utanför Rotterdam. Efter 45 lämnade han mig säkert förvisad om att jag inte skulle ställa till någon oreda. Jag hade bestämt mig för att korsa kanalen precis innan en trafikzon, så att jag kunde ”snedda” över. (I trafikzonerna måste man korsa farleden vinkelrätt). En bit ut såg jag denna fyr, med egen helikopterplatta.

 

DSC_3421_c.JPG   DSC_3422_c.JPG

 

DSC_3424_c.JPGVi hade bra vind så vi kunde sträcka över till Dover. Då kom också dimman och vi kom in i en större fiskeflotta. Lena kalla upp mig till ”kommandobryggan”, det var lite läskigt att ha ett 15-20 tal fiskebåtar som ständigt ändrade kurs och man visste att de bara fanns ett hundratal meter bort, men man kunde inte se dom. Snart hade vi passerat dom och jag bestämde mig att gå till Eastbourne och den relativt nybyggda hamnen Soverign.

 

 

 

 

 

 

 

2010-07-01

Soverign, Eastbourne

När vi kom fram till slussen till Soverign var kl 12:30. Vi hade klarat de 198 sjömilen på 29,5 timmar. Nedan ser vi hur vi slussas in i hamnen och hur jag använder FLIR kameran för att kunna se hur hamnen ser ut, innan portarna öppnas.

 

DSC_3433_c.JPG   DSC_3436_c.JPG  DSC_3435_c.JPG

 

Hamnen består av en huvudhamn och 3 sidohamnar där det finns öppningsbara boar vid inloppen. Detta måste varit ett gigantiskt byggprojekt med att bygga dessa hamnar, sluss och alla hyreshus. Man började bygga hamnen 1993 och allt var färdigt ca 10 år senare. Vi såg också flera katamaranfiskebåtar, det verkar vara en smart lösning.

 

014_c.JPG   009_c.JPG   

 

 

 

 

 

 

Föregående

Hem

Bilder

Film

 

 

 

 Nästa