2014-05-10 Puerto Ayroa, San Cruz, Galapagos, Ecuador.

Några seglare vi mött här på Galapagos.

Vi har nu varit här i snart 3 veckor. Vårt visa går ut på tisdag, men vi har fått det förlängt. Vi räknar med att segla på torsdag nästa vecka. Innan dess skall vi fylla diesel, proviantera, få ett paket med en ny färskvatten pump. Eva och jag åker också över till San Cristobal i dag. Vi åker med en liten motorbåt, då vi inte får lov att segla med vår egen båt mellan öarna, inte en flytta oss till någon annan vik här på ön. Vi kommer att bo på Sant Cristobal två nätter, det sägs att det skall vara mycket djurliv där och allt är mer ”Galapagos” där, vi får se! Vi får också se om den tanker, som gick på grund precis vid inloppet till San Cristobal i förrgår, kommit loss.

Vi har träffat en hel del seglare här. Här är några:

Killarna på ”Projekt Jorden Runt” som vi träffade i Playita, låg här när vi kom hit, men de fick hastigt lämna Galapagos pga av deras båtskrov var smutsigt! De hade fått påpekande redan när de deklarera in, men sedan en eftermiddag kom de ut och sa att de måste lämna redan samma kväll. Det var tufft, de måste snabbt proviantera det sista, hämta ned väderfiler och mentalt ställa in sig på den långa överfarten som de räknade med skulle ta dem 30 dagar! Men det är tuffa killar! De hade inte seglat innan de begav sig Jorden Runt! När de kom ut i Nordsjön möte den en storm och hade 30 m/sek ett drygt dygn. Som tur var hade de ett stort lastfartyg som följde dem och lyst på dem så att andra båtar kunde hålla undan. Det gick bra och sedan dessa har de lärt sig mycket om segling!

Tom är engelsman som bott i Australien 30 år. Han har en manlig crew som seglar med honom till Australien. Han råkade ut för att autopiloten la av precis när han lämnat Galapagos och seglade mot Marquesas. Men som tur var hade han inte seglat mer än några timmar. Det hade inte varit roligt om han kommit längre och måst hand styra i 15 – 20 dagar! Han gått och väntat på en sin nya autopilot i 3 veckor. Han har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Ena dagen skall den komma om ett par dagar för att nästa dag vara spårlöst bort och det var mycket nära han fick beställa en ny! Men i förrgår fick ha den äntligen. Här kan ni se hur glad han var!

Jytte och Craig seglar en katamaran tillsammans med sina 4 grabbar på mellan 11 – 18 år. Jytte är svenska från Malmö, men har bott i Sydafrika de senaste 20 åren, Craig är sydafrikan. De köpte katamaranen i St Martin för 3 år sedan och har seglat större delen av tiden sedan dess. Världen är bra liten, de var hemma i Sydafrika när Mary af Rövarhamn var där. Till råga på allt så kåmpade de och Mary af Rövarhamn om bästa ävenstyrsblogg. Då tog Jytte & Craig det men Mary af Rövarhamn tog revanch!

Innan vi kom till Santa Cruz hade en katamaran med ett par lämnat Santa Cruz för segling till Marquesas öarna. När det kommit halvvägs bröts masten. Det var en ”krok” överst i förstaget som bröts. När den gick av finns inget på en katamaran som stöttar masten utan de faller direkt. Det var en kraftig sjögång, så det fanns ingen chans att rädda masten. Den slog kraftigt mot skrovet, så det gällde att snabbt få bort den. Alla virar kapades och masten sjönk tillsammans med segel och allt. Sedan var det att påbörja den mödosamma seglingen tillbaka till Galapagos. När de kom hit, till Santa Cruz, efter 10 dagars motorsegling på ekonomifart, hade de enbart 10 gallons av diesel kvar (ca 35 liter)! De var givetvis lättade, men nu var frågan var de skulle gå för att få den nya masten monterad. Troligen blir det Costa Rica som skall ha fått en ny fin marina. De kommer troligen att få stanna i denna del av Pacific det närmaste året, då de inte kommer att få masten så de hinner segla till Nya Zeeland innan cyklon säsongen börjar i november.

2014-05-15 Puerto Ayroa, San Cruz, Galapagos, Ecuador
San Cristobal
Vi beslöt oss för att ta en tur över till San Cristobal. Vi fick ju inte lov att segla med Amelit, så det fick bli en motorbåt. Sträckan mellan Santa Cruz och San Cristobal är drygt 40 sjömil och turen tog drygt 2 timmar. Nu är ju inte en liten motorbåt i 20 knop på ett stort hav, inte min favorit! Men vi fick sitta överst, vilket innebar att vi slapp en del av motorljudet och all sjö som slog över! Så vi hade det rätt bra.

När vi kom till San Cristobal tog vi en taxi direkt till den lodge vi bokat i 2 nätter. Taxin kostade bara 1,5 dollar! Lodgen såg väldigt fin ut för att vara här, den verkade vara alldeles nybyggd och det var mycket rent och fint. MEN, det verkade som de sakna WiFi. En av mina tankar var att ladda ned en hel del ljudböcker, vilket vi missat i Santa Cruz pga av dåligt WiFi. Lodgen här hade just på sin hemsida poängterat att de hade WiFi, därför hade jag valt den! Men nu när det inte verkade finnas var jag på väg att lämna det och försöka hitta ett annat ställe med bra WiFi. Vi hade fått höra från Cassandra och Johnny som varit här ett par dagar tidigare att deras hotell haft bäst WiFi på hela Galapagos, men vi hade inte lagt deras hotell på minnet! Så på med ryggsäckarna igen och ned till byn. Efter rekognosering hittade vi ett ställe men det var fullt! Nästa ställe hade ett rum, men det stank av mögel! Nä, det verkade inte så lät, så något slokörad vandrade vi tillbaka till lodgen.  Mern vilken tur! När jag gick bort till en hörna i trädgården hittade jag Galapagos bästa WiFi! Lyckan var fullständig!

På morgon fick vi dessutom en fantastisk fin frukost med utsikt över byn och viken. Det hade vi inte förväntat oss. Dessutom var personalen fantastisk vänlig och då jag undrade om vi kunde lämna datorerna i trädgården för att ladda ned talböcker, så sa de att vi skulle ställa datorerna vid ett av de outhyrda rummen och så drog de el sladd igenom ett fönster och lovade att se efter dem och om det skulle regna, så skulle de ta in dem. Precis när vi skall gå visar det sig att det kommit ett par till. Den ena tjejen visade dem in på det rum vi tog ström från. Då kom Senorinna och sa att det rummet var upptaget, de fick ta ett annat, så vi kunde ha våra PC¨n stående med sladden in genom fönstret! … och det hotellet hade jag varit på väg att lämna!!!!

Att det skulle finnas gott om sjölejon i San Cristobal visste vi. Men vi hade ändå inte förstått hur många! De fanns på stränderna, i vattnet och på parkbänkarna och i alla olika ställningar!

Men det var först på kvällen vi riktigt förstod hur många! Då kom nämligen alla in och lade sig på stranden! Vi pratar om hundra och åter hundratals! De låg formligen som packade sardiner på sina ställen! De små ungarna letade förtvivlat efter sina föräldrar (det verkade inte som föräldrarna letade efter sina ungar). När en unge hittade en säl som diade försökte den lilla sälungen få en slurk men blev bortkörd med ett fräsande. Stackars små sjölejon ungar, vi så en som gett upp till slut och låg alldeles själv!

En tanker hade gått på grund 5 dagar innan vi kom. De stod hårt på grund. Fartyget stod på ett rev bara 150 meter från den finaste badstranden, med böde sjölejon och iguaner. Iguanerna hade dessutom sina bo här. Dessutom var det bara 100 meter från en fyr som sjölejonen bevakar! Låt oss hoppas att de hinner ta loss fartyget utan onödigt oljesplill. 2001 gick en oljetanker på grund på en av Galapagos öar, 60 procent av sjölejonen i det området dog!

Vi har nu fyllt diesel 2 gånger och vi har nu drygt 900 liter diesel. Återstår att fylla bensin till jollen. Vi skall ha 60 liter. Vi har provianterat i två dagar och vattenlinjen har sjunkit betydligt!!! J

En kväll när vi kom till jollen satt det ett sjölejon i den. Jag försökte få iväg den men den var inte intresserad att lämna sin plats! Då tänkte jag att om jag hoppar i och kör iväg så kommer den nog att vilja hoppa av! Se vad som hände!

Färskvatten pumpen är nu också byt, så vi skall snart vara färdiga att gå! Vi har klarerat ut och tagit farväl av vår pärla till agent Irene. Hon har alltid ställt upp med ett smile och ringt och jagat på Fedex och UPS och fixat diesel och gett tips i största allmänhet!

Så fredag kväll eller lördag morgon lämnar vi Galapagos. Det har varit 3,5 underbara vecka. Nu ser vi, eller i alla fall ett par av oss, framemot seglingen till Marquesas, 3 000 sjömil! Den längsta sträcka någon av oss seglat! Räknar med att vara frame på Fatu Hiva om 3 veckor!

Till dess ha det skönt och följ oss på Amelits position som uppdateras varje timme med aktuell position och en del annan info. Vi kommer också att göra uppdateringar på Facebook på “Amelit – Sailing around the world“.

Nu har Irene Pumayugra hjälpt oss med utklareringen, så nu kan vi segla iväg!