2011-04-12, Le Marin Marina, Martinique

Uppdatering websida och felsökning radar

 Jag hade legat 2 månader efter  i uppdatering av websidan, men idag hade jag äntligen fått allt skrivet. Men sedan skulle sidan uppdateras! Det tog större delen av dagen, trots att jag satt på ett internetkaffe med relativt god överföringskapacitet. Pochon höll under tiden på att felsöka radarn. Men det gick inte så bra. Förts fick jag höra att blackboxen till Furuno (en stor PC) skulle vara trasig, men att han temporärt kopplat radarn till en hub, så det skulle lösa problemet tillsvidare. Men när jag testade lite senare visade det sig att felet kvarstod. Felet är av intermintet karaktär, dvs det fungerar ibland men ibland inte, så ytterligare felsökning återstår.

 

2011-04-13, Le Marin Marina

Amercan Airlines utses till världens sämsta flygbolag när det gäller service.

Idag skulle Callie åkt hem efter att varit med oss i 10 dagar, men så blev det inte. Hennes flyg skulle gå 08:20, så vi körde från Le marin vid 6-tiden. Det hade hänt en trafikolycka, så trafiken stod still en bra tag och sedan kröp det fram med snigelfart Vi var dock framme i avgångshallen 07:22. Vi hittade flyget till San Juan, Puerto Rico på informationstavlan men ingen incheckningsdisk. Vi frågade ett par personer om var incheckningsdisken för American Airlines var, men de kunde inte engelska. Till slut fick vi tag i en kvinnlig polis. Trots att hon ringde upp någon ansvarig person lyckades vi ej få dom att öppna gaten eller se till att Callie kom med flyget. Inte ens när vi erbjöd att hon kunde flyga utan baggage, hjälpte det. Nej hon fick inte följa med och nästa flyg gick först på lördag om 3 dagar! Det måste jag kalla dålig service! Dessutom var det så att när hon flög ned med AA så visste de redan när hon steg på planet i Chicago, att hon ej skulle hinna med anslutningsflyget i Puerto Rico. Trots det lät de henne flyga till Miami och sedan informerade de henne i Miami, att de ej skulle hinna anslutningsflyget i Puerto Rico. Hon ringde då oss och Bobbi beslöt att hon skulle övernatta i Miami istället för Puerto Rico – det kändes tryggare. Callie fick ta in på ett hotell och de satte en vakt utanför dörren, så att hon inte skulle kunna sticka ut och roa sig och ingen skulle komma in. När hon sedan flög till Puerto Rico så var det planet också försenat, så istället för att komma vid 3-tiden på eftermiddagen kom hon kl 22:00, dvs över 31 timmar försenad, utan att få någon ersättning. Detta tycker jag sammantaget att American Airlines har kvalificerat sig som en av de flygbolag som har sämst service.

 

Vi körde tillbaka till marinan, lämnade bilen, checkade ut från marinan och klarerade ut. oss från Martinique. Vi skulle segla till Antiqua för att där hämta upp Alexandra och hennes väninna Sofie på lördagen och vi hade lyckats få ett flyg till Callie från Antigua till Chicago på lördagsmorgonen. Vår första etapp var till St Pierre.  På vägen ditt passerade vi ön Diamond Rock

St Pierre var under hela 1800-talet och fram till den 2 maj 1902, Martiniques största stad. Staden var välbärgad, då man levde gott på att exportera rom. Ön hade fått en ny guvernör, som var lite osäker, det fick oväntat stora konsekvenser. Redan i slutet på april hade vulkanen Pelée, som ligger precis bredvid St Pierre, fått ett par mindre utbrott och ett par människor hade omkommit. Trots det utrymde inte guvernören St Pierre, då handelsmännen inte ville överge staden då de var rädda att förlora stora pengar. 1902 levde omkring 30 000 människor i St Pierre. På morgonen den 2 maj kl 07:58 fick Pelée ett våldsamt utbrott och sprutade ut ett stort eldkolt,som svepte nere över St Pierre och ut över bukten. Samtliga människor i St Pierre tillsammans med 8 fartygsbesättningar som låg i bukten omkom!  Bara en skomakare som var i sin källare och en livstidsdömd fånge överlevde. Som minne av olyckan har de flesta husen i gamla St Pierre återuppbyggts, men man har låtit en eldsvedd vägg från den tiden ingå i de nya huset.

Vi kom fram när det mörknat och vi ankrade upp i den lilla viken. Det var stjärnklar himmel och nästan fullmånne som lyste upp viken och vulkanen Pelée som låg där fridfullt insvept i moln. Det var mäktigt!. Vi lade oss tidigt då jag bestämt att vi skulle segla tidigt på morgonen.

 

2011-04-14, St Pierre, Martinique

Segling Martinique – Guadeloupe – 93 sjömil.

Valbesök!!!

Kl 05:30 hissade jag upp ankaret och vi satte kurs mot Dominica. Vi hade bra vind och gjorde mellan 9 – 9,5 knop. Vid mellersta delen av Dominica blev det lä pga av de höga bergen och vi fick gå för motor. När vi närmade oss norra delen kom vinden igen och vi hade precis hissat seglen när Bobbi ropade “Whale”. De låg i vattenytan cirka 15 – 20 meter från oss. Snabbt ned med seglen och en 180 graders sväng. Sakta närmade vi oss dem och jag stoppade en 25 meter från den och tog dessa bilder samt filmade den. det var en mäktig syn! Efter någon minut gjorde den de n berömda stjärtvickningen och så var den borta.

Snart kom vi ut på öppet hav mellan Dominica och Guadeloupe. Vinden ökade och vi var snart uppe i 9,5 knop. Vid 17:15 ankrade vi upp vid viken mitt emot Pigeo Island. Detta var en av Cousteaus favoritdykplatser. Nu har de gjort en naturvattenpark av det som kallas Cousteau National Park. Vi åt middag på Le Rocher de Malendure, som är berömd för sin fisk. Restaurangen ligger på en liten klippa med utsikt över Pigeon Island och vi kom lagom så att vi fick se en fin solnedgången. Väljer du att beställa lobster, så har de en fin brunn där de förvarar dem och du kan välja vilken du vill ha.

 

2011-04-15, Guadeloupe

Segling Guadeloupe – Antigua –  53 Sjömil

Senast jag seglade här hade jag drygt 12 – 14 m/s. Idag blåste de inte mer än 5 – 6 m/s. Det blev en lugn och fin segling omkring 7 knop och nästan inga vågor, bara lite dyningar. Solen strålade från en klarblå himmel och trots att jag tagit solkräm, vilket jag inte brukar, så blev jag lite röd. Bobbi hade ring English Habour och bokat plats. Jag var något förvånad att vi fick det, då det ju är seglingsveckor i Martinique och denna veckan är det Classic Regatta, med gamla stora fina träsegelbåtar.

English Habour är från början en naturhamn som består av en stor vik med två tarmar. Den var idealisk för i tiden när man ville ha en hamn nära passadvindarna som dessutom skulle vara orkansäker. Nu är väl inte English Habour en orkansäker hamn, men det är en mycket väl skydda hamn med ett mangroveträsk som är perfekt att förtöja i vid orkan. 1723 anlades grunden till English Habour Dockyard och var färdig 1745. Amiral Nelson var stationerad här 1784, men trivdes aldrig under guvenören Genaral Shirley  (General Shirley blev blind på ena ögat då han stack en gaffel av missat i ögat, troligen rejält berusad). När tidigare kommendören Vernon Nicholson seglade in i English Habour var den rejält förfallen, men han såg möjligheterna och 1949 hade han bildat ett bolag som restaurerade ruinerna. Hamnen är idag en fantastisk  idyll och jag rekommenderar alla som har möjlighet att besöka den.

Strax innan English Habour möte vi denna fina segelbåt. När vi seglade in i viken hörde jag någon som ropade Amelit! Jag blev något förvånad då jag såg att det var Salt av Göteborgs besättning men på fel båt! Det visade sig att mannen fått åka hem någon vecka, medan resten av familjen var kvar.

När jag lagt till och klarerat in skulle jag försöka hyra en bil. Det visade sig att för att hyra bil, behövs ett temporärt körkort. Bort till polisstationen, där jag framställde  min begäran. Den kvinnliga polisen log och sa att det skulle de snabbt ordan samt i förbifarten skrattade hon att hon tyckte om vit lite äldre män. Jag skrattade tillbaka och sa att jag tyckte om vakra svarta kvinnor, men att Bobbi kunde ha lite invändningar mot det. Snabbt svarade kvinnan att jag har en cell ledig ´så det var inget problem:). Med körkortet i fickan och ett stort självförtroende gick jag över till biluthyraren och fick hyra en Nissan X-trail.

Vi gick en tur till Falmouth Marina där alla de stora vackra klassika segelbåtarna låg. Här var fullt party men vi lyckades komma in och kunde vandra längs kajen och beundra alla båtarna.

 

 

Vi åt middag på Admirals Inn som är en idyllisk restaurang med god mat. Vi hade precis satt oss när det började blixtra och snart öppnade sig himmelen. Vi satt under segeldukstaket men klarade oss trots det kraftiga skyfallet att bli våta. När vi ätit färdigt hade regnet avtagit så att vi kunde vandra den korta biten till båten. Sedan var det dags att lägga sig, för denna gång fick vi inte komma försent till flygplatsen.

2011-04-16, English Habour, Antigua

Callie skulle åka hem (för andra gången) och Alexandra och Sofia  kommer

Kl 4:50 steg vi upp och körde till flygplatsen. När vi kom fram hade de ännu inte öppnat gaten – fastän American Airlines sade att den öppnade 05:00. Incheckningen var förvånansvärt omständig, men tillslut kunde Callie gå till gaten. Vi tog en tur in om St John som är Antiguas huvudstad. Här kan man handla Duty-free och är ett populärt mål för många crusing skepp. Det kunde man tydligt se du juveleraaffärerna trängdes här nere, minst ett 40-tal fanns det här tillsammans med många andra duty-free butiker. Jag passade på att köpa en kompaktkamera Olympus Stylus Tough. Den klara fall från 2 meter och dykning ner till 10 meter. En liten smidig kamera att ha med. På vägen tillbaka såg vi hur de precis slaktat en gris och hängt upp den i trädet.

När vi kom tillbaka till Amelit så tvättade jag båten, medan Bobbi städade och tvättade, så att båten skulle vara fin när våra nya gäster kom.

Jag tänkte spela Alexandra ett spratt. Jag hade de senaste veckorna låtit skägget växa och med en rasta mössa på huvudet skulle det bli spännande och se om hon kände igen mig!

Planet landade i tid. Jag så när hon kom igenom utgången och såg att hon tittade på mig, men utan igenkännande. Sedan log hon och kom emot mig. Efteråt fick jag höra att hon hade sagt till Sofia: “Tänk om det varit min pappa”!. Hon trodde att jag var någon lodare! Så kan det gå när man inte ser sin dotter så ofta. Vi fick båda ett gott skratt.

På vägen tillbaka en tur in om Falmouth Marina så flickorna fick se de fina segelbåtarna. På kvällen åt vi middag på en restaurang i Dockyard.

 

2011-04-17, English Habour

Parad av segelbåtar i English Habour och klättring upp till Shirley Heights Lookout.

Jag hade fått höra att alla de klassiska segelbåtarna skulle segla parad in i English Habour kl 13:30. Så vi gick upp till fortet för att ha en fin vy. Det var verkligen pampigt att se de fina båtarna segla in, vända runt, i vissa fall skjuta hederssalut, vända om och segla ut.

  

Varje söndag har de BBQ och steelband på Shirleys Heights Lookout. Vi tog dinghyn över till den motsatta stranden i English Habour. Härifrån påbörjade vi vår 30 minuters vandring på en mycket small stig uppför berget. På vägen fick vi många fina vyer. Vi fick också musik under vår vandring, då steelbandet hördes långt innan vi kom fram! Klockan var nästan 5 innan vi kom fram. Stämningen var hög här och musiken blandades med skratt och matos. Vi slog oss ned vid ett bord och jag bjöd på Rom-Punch. Det är en mycket populär drink här nere. Den består av rom, socker och juice samt lite. Det svängde rejält om steelbandet och folk dansade omkring och det var en mycket god stämning. Vi fick också en fin solnedgång sam var extra fin sedd här uppifrån. Det blev fler rom-punch och mer dans.

 

När vi kom tillbaka till båten var ungdomarna inte trötta utan de gav sig iväg ut för att fira Karibien, medan vi äldre drog oss tillbaka.