CrewsInn, Chaguaramas, Trinidad
31 januari 2012

Tillbaka blick: Ögon operation mm

Den 16 juli 2011 lade jag till i CrewsInn, en kombinerad resort och marina. Då trodde jag väl aldrig att det skulle dröja 6,5 månader innan jag segla på allvar igen, frånsett några korta segelturer i början på december – bl.a. till en förre detta spetälske ö
– mer om detta kommer i ett separat resebrev 28! Men livet är oförutsägbart och det hände en del som gjorde att det skulle dröja längre än beräknat innan vi kunde börja segla igen efter orkansäsongen. En av orsakerna hade redan inträffat innan jag lade till i Chaguaramas.  Det inträffade faktiskt 2 dagar innan vi lämnade Grenada på väg till Trinidad. Jag hade hyrt en bil och vi, Leila och jag, tillsammans med min äldsta dotter Alexandra och hennes väninna körde runt på Grenada. Jag lyckades med konststycket att inom kort tid köra upp på trottoaren två – tre gånger. Jag kör rätt hyfsat bil och kan inte minnas när jag gjorde något liknande. Snart insåg jag vad som var felet. På mitt högra öga var mer än halva synfältet bara svart. Vilket gjorde att min avståndsbedömning inte stämde! Jag hade låtit operera in linser ett par månader innan jag seglade iväg. Jag tänkte att det är nog är linsen på höger öga som fått sig en törn, får väl checka med optiker. När vi lade till i Chaguaramas hade min dotters hals svullnat upp rejält och hon tyckte att hon hade svårt att andas. Mitt i natten tog vi en taxi in till sjukhuset. 5 minuter efter vi anlänt höll en doktor på att undersöka Alexandra! Efter 20 minuter var vi på väg tillbaka till marinan med medicin! Detta var mitt första möte med Trinidads sjukvård men inte det sista. Jag kan redan nu säga, att jag efter alla mina möten med sjukvården här i Trinidad, och det har varit många(!), så får bemötandet, vården och smidigheten högsta betyg.

Dagen därpå åkte jag in till optiker för att få checka min syn. Han konstaterade meddetsamma att det inte var linsen som flyttat på sig, utan att en del av näthinnan hade lossnat och ”ramlat ned”. Här behövdes snabbt en operation! Om jag ville göra det här i Trinidad, så kände han en bra läkare. På lördagen undersöktes jag av Dr Ronnie Bhola. Jag kände förtroende för Dr Bhola så på måndagen blev en operation inbokad.

Måndagen kom och jag infann mig kl 07:00 på sjukhuset. Precis när jag skulle sövas ned kom Bhola ut och meddelade att det var ett litet fel på ett av instrumenten och han ville inte operera under sådana omständigheter. Ny operation inbokad onsdagen, så att man skulle ha tid att testa utrustningen innan man opererade.

Onsdag morgon kl 06:45 sövdes jag ned, det var faktiskt min födelsedag! Operationen tog 2,5 timmar, men på kvällen kunde jag lämna sjukhuset, ingen dålig present att få tillbaka synen! Operationen går till så att man gör tre håll i ögat. Ett där man för in instrument, ett där man tittar och det tredje fyller man på med, i detta fall silikon annars gas. Men eftersom jag skulle flyga hem till Sverige, sedan länge planerat, för att bla annat närvara vid ett bröllop och sedan firar mitt företags 20 årsdag, blev det silikon. Hade man fyllt ögat med gas hade detta expanderat när man flyger och det gör fruktansvärt ont och är inte alls bra för ögat. En vecka i sängläge med begränsad rörlighet, då jag var beordrad att ligga på vänster sida för att gynna näthinnans fastväxning.I 50 minuter måste jag ligga så och så fick jag 10 minuter som jag kunde röra mig lite!

Eftersom silikonet har ett annat brytningsindex än vanlig ögonvätska försämrade detta min syn, men det var bara att gilla läget och vänta tills det skulle tas ut 3 månader senare. Under tiden gjordes kontroller och allt löpte bra.

En annan positiv sak var att jag tagit en sjuk- och olycksfalls försäkring för långseglare i Europeisk Rejseförsikring AS (av någon anledning kan ej det svenska bolaget erbjuda motsvarande försäkring). Ett par timmar efter jag mailat dem en offert på operationen som Dr Bhola skulle utföra, fick jag ok, på att de stod för kostnaderna. All heder till dem för ett professionellt och vänligt bemötande samt uppföljning.

När jag var hemma i Sverige lät jag min ögonläkare checka upp ögat. Hans första kommentar var – ett fantastiskt fint hantverk! Näthinnan ligger fint på plats och inga bubblor Tack Dr Bhola! (Man skall veta att näthinna är som en mycket tunn och ömtålig hinna och att lägga den på plats, utan att skada den, kräver en hel del kunskap och erfarenhet av den som gör det. Att dessutom inte få några luftbubblor kräver skicklighet! Dr Bhola hade dessutom lagt ett mycket fint silikonband runt ögat för att förhindra att näthinnan lossna igen. Nu sex månader efter kan jag konstatera att jag fått min fulla syn tillbaka och jag är oerhört tacksam till Dr Bhola och hans personal som givet mig all tid när jag haft mina frågor och gjort ett fantastiskt arbete samt alltid haft ett leende eller givet ett vänligt ord. (Att han sedan har svårt med det administrativa och ta betalt av mitt försäkringsbolag, Europeisk Rejseforsikring är en annan sak:)

Nu var det inte bara mitt öga som ställde till det, utan jag lyckades också ramla lite olyckligt och skada ryggen. In till sjukhus för undersökning, det blev Seven Days Hospital och där möte jag Dr Mark Sonderland. Samma procedurer som då jag åkte med Alexandra. Dvs. efter 5 minuter hade jag träffat Mark. Han checkade upp mig och 20 minuter senare röntgades jag. Efter röntgen får jag snabbt ett besked att inga ben eller ryggrad skadad, men jag kommer att behöva smärtlindring ett bra tag och får en spruta. Det blev besök hos Mark ett par gånger till och förtroendet växte. Att en doktor kan vara så vänlig, kunnig och svara på alla frågor! Jag beslutade mig då för att ta en komplett hälsoundersökning. EKG mm var bra, men PSA var lite högt. PSA är ett prov vi äldre gentlemän bör ta, men det vet ni säkert. Mitt PSA visade på 5,0 vilket är lite högt. Nästa dag, en fredag, gjordes ultraljudsundersökning. Där konstaterades 8 misstänkta cancertumörer. På måndagen hade Mark bokat en CT-skanning och på tisdagen ett cancerprov (biocid). Det senare gjordes aldrig då en specialist konstaterade att det inte fanns några tumörer. Om du behöver göra motsvarande undersökning i Sverige så är det i regel 45 dagar väntetid till första undersökningen!!! Och idag så kan jag nog säga att jag föredrar att bli sjuk här i Trinidad om man nu skall ha vård!

Min kära mamma gick bort strax innan jul i en ålder av 93 år. 14 dagar innan hon dog kom hon in till sjukhuset. Läkaren där trodde något var fel, då de inte kunde hitta hennes journal. Men anledningen var att hon inte varit sjuk och behövt uppsöka sjukhus. Det var nog bra med tanke på allt som skrivits om den svenska sjukvården, även om jag inte tror det är så illa som det låter. Hur som helst så gjorde det att jag åkte hem till Sverige över jul och nyår och fick möjligheten att fira jul med mina barn och barnbarn. Leila passade på att åka hem till Kalifornien över jul och nyår.

När det gäller prostatacancer bör man begära en ”second opinion”, dvs en extra kontroll. Därför kontaktade jag Sophia hemmet när jag var i Sverige. Jag hade tur och kom till nästan omgående till hos Olof Jansson som tog  en biocid och jag fick då konstaterat att alla 10 “skotten” visade på att det inte fanns någon cancer. Kändes jätteskönt, men som sagt sådant här kan ta tid (om man inte är i Trinidad eller har tur). Nu kunde jag fortsätta min Jorden Runt segling utan några avbrott!

Hösten var inte bara tråkigheter. Vi har sett mycket av Trinidad och en hel del av tiden har tillbringats i pollen bredvid båten. Vi åkte till Sverige i slutet av augusti och besökte nära och kära. I september passade vi på att åka till Spanien där företaget firade 20 års jubileum med alla anställda,

I slutet på oktober åkte vi färja till Tobaga och dök. Nedan är filmer från det tillfället. Det är mina första bilder med en riktig undervattens kamera.

Vi var också på en matfestival här i Port of Spain.

 

När jag kom tillbaka till Trinidad efter julsemestern i Sverige, hade jag blivit lovad av Ron Holland (Furunos agent) att en del som jag behövde för att få navigationen att fungera skulle vara på plats den 11 januari och jag anlände till Trinidad den 18 januari. Men det skulle dröja ända till 31 januari innan det var fixat, och då hade jag behövt anlita ett annat bolag (Tropical Marin) som gjorde ett fint jobb! Så jag måste konstatera att Ron Holland kan jag inte rekommendera. Dessutom tog de ut pengar på mitt Eurocard utan tillåtelse, men de backade transaktionen rätt omgående, men ändå …

Men efter alla dessa tråkigheter så hade jag turen att träffa två svenska bröder, Bo och Pierre, på Divina Remi. Vi fann varandra snabbt och efter lite shopping och upptäcktsfärd ihop bl.a. om att hitta ett vattenfall (se film nedan) så beslutade vi oss för att segla till Venezuela med Divina Remi och Amelit!