19 juni – 26 juni 2009

Midsommarafton detta nästan svenskaste som finns, näst efter ”lagom”. Konstigt men som seglare har man nästan ytterst sällan ”lagom vind”.

Midsommarafton började med regn och kall vind – precis som en svensk midsommar! Några jordgubbar och svensk sill och dill lyckades vi ej få tag på. Men en liten majstång kunde vi ha på bordet. Eftersom här inte fanns några andra svenska så infann sig inte den här riktiga midsaomma känslan. För fransmännen var det som vilken dag som helst.

På söndagen kastade vi loss för att segla till Les Sables d´Olonne, en segling på 38 Nm. Vädret var underbart, strålande sol med enstaka molntussar. Vind var det inte att tala om utan det fick bli ”järnseglet”. Vi fick en underbar dag på havet och en perfekt plats när vi kom in i hamn, en bit upp i floden. Det var flytbryggor hör. Skönt för i detta området har vi tidvattenskillnad på omkring 6 meter! Så vid lågvatten såg vi inte så mycket! 🙂

Det här är dagen är då man i Frankrike stänger av city för all trafik och sedan får vem som vill sjunga och spela var som i staden. Staden sprudlade av sång och musik, det var allt från glada amatörer till proffs.

Kastade loss tidigt på tisdagen och vårt mål var den lilla ön Ile D´Yeu som låg 27 Nm bort.  Ile D´Yen är en populär ä, så vi hade försökt ringa dem för att reservera plats, men ingen hade svarat. När vi nu närmade oss ön var det med spänning vi ropade vi upp  hamnkaptenen för att checka om det fanns plats fanns ledig. Vi hade turen med oss och fick en mycket bra plats.

Men innan vi gick in i hamn, fick vi ligga för ankar i en timme i väntan på tidvattnet. När hamnavgiften var avklarad packade vi upp cyklarna och bestämde oss för att cykla till hamnen på andra sidan ön. Vilket landskap, kändes som vi ibland cyklade vid medelhavet och ibland i Bretagne.

Fantastiska klippor och pinjeskog. Slottsruinen Le Vieux Chateau syntes knappt, men jag lyckades hitta cykelvägen som ledde dit. Ingen bil hade någonsin varit där, cykelvägen (om det nu var någon väg – en skumpig stenig stig) dit var spännande.

Vilken känsla att stå just där och verkligen känna historien. Turen fortsatte till den lilla hamnen Port de La Meule. Det var en liten hamn, typiskt småbåts fiskehamn.

Utanför låg det större båtar för ankar. Efter det stoppet fortsatte vi till La Rouche aux Fras och Ker Chalon typiska små franska byar. Därefter bar det tillbaka till Port Joinville. Vi hade nästan cyklat runt hela ön, en sträcka på tre mil, efter den turen så skulle det smakade det gott med mat. Det fanns bara  två restauranger! Vi har blivit bortskämda med att det alltid har funnits så mycket att välja på. Dock visade det sig att maten var superb, fast vi visste inte vad det var för en fisk vi åt.  Kommer att införskaffa en riktigt stort fisklexikon för att i fortsättningen veta vad man äter!

På onsdagen startade vi tidigt, så vi inte kommer i obalans med tidvattnet. Det var en oförglömlig seglats tillbaka till La Rochelle på 62 Nm. Hela hennes garderob var uppe, mainsail, genacern, mizzen och mizzen balooner.  En sådan segeldag som bara är perfekt, vi var i ett med elementen. Fick mail om att utombordaren anlänt och höll på att monteras på La Petit Amelit!!! Seglade in i La Rochelle vid 19:30 tiden. Åt middag ombord och hade det mysigt.

Torsdagen var återigen en fixardag. Det var Amelkillar som drog nya kablar till eluttag, kabel till TV i aft cabin, samt Pochon som fixade ett envist pipande från Sailor Inmarsat-C. Konstigt att när vi väl blev av med ljudet så saknade vi det! Dessutom så var det premiär tur med La Petit Amelit.

Den gick bra förutom att den stegrade sig lite för mycket så på eftermiddagen fixade Monsieur Jeanneau att La petit Amelit fick ergonomiska små fenor i aktern som skall minska stegringen. Och så tillslut så var dingen på plats.

Vi lyckades hitta vi den bästa restaurangen i La Rochelle (det finns otroligt många restauranger i La Rochelle). Vi var så nöjda att vi bokade bord för fredag kväll (vår sista kväll i La Rochelle). Vi har nu varit här till och ifrån i fem veckor.

Så kom fredagen, kändes lite vemodigt men på samma gång spännande – nu väntar ett nytt äventyr. Men först seglade jag ut med Stephan och testa MaxSea tillsammans med Furuno. Det har varit problem med att kunna lägga ut en route – efter den första waypointen så avaktiverades routen Viktigt när vi nu ska segla hem. Så vi kastade loss och testade systemet i två timmar. Där var mycket riktigt ett fel! Felet anmäldes till MaxSea som ej kände till felet. På eftermiddagen kom Christian och överlämnade fler presenter från Amel i form av jackor. Att säga hej då och tack för denna tid var jobbigt både till Stephan och Christian. Vår stora livlina har varit Boris. Inga fel hur stora de varit eller små – så har han alltid, med ett leende, hjälpt oss. Han sa att han skulle följa oss och på något sätt kommer vi verkligen att ha kontakt med honom. Skönt att höra att alla kunde ge oss ”bra betyg”, som Boris sa det är få gånger man träffar några som har så mycket segling i blodet! Kvällen kommer vi att berätta om i nästa avsnitt. Vi måste åka till ett internet café för att uppdatera vår hemsida.