2011-01-28 Le Marin, Martinique

Byte av besättning

Lena lämnade Amelit efter drygt 7 månaders segling. Visst kändes det vemodigt. Vi hade upplevt mycket och kämpat bra tillsammans. Vi var båda överens om att det fungerat mycket bra. När vi försökte komma på om vi bråkat någon gång under dessa sju månader kunde vi inte komma på en ända gång! Det berodde nog mycket på ömsesidig respekt. Sista veckan hade Lena haft sina barn, Marcus och Cecilia med på seglingen. Lite bonus till både dem och Lena. Lena var väl värd det och Cecilia och Marcus uppskattade seglingen och det var roligt att ha dom ombord. De lämnad båten vid middagstid och skulle tillbringa ett par dagar i St Anne innan de for hem till kalla Sverige.

Terry och jag for iväg för proviantering i hyrbilen, som jag sedan skulle hämta Karolina, min yngsta dotter, samt hennes väninna, Linn. Det tog lite tid och det var trafikstockning när vi var på väg tillbaka till båten, så det blev att snabbt lasta av allt och låta Terry sköta stuvningen medan jag for iväg till flygplatsen. Det gick dock smidigt dit och tur var väl det, för planet landade faktiskt 40 minuter före planerad ankomsttid. Så snart vi lastat av flickornas resegardrober på båten bar det iväg med jollen till Mango Bay, som är en liten restaurang vid hamnen i Le Marin där jag låg med båten. När vi kom tillbaka till båten somnade flickorna snabbt in. De var ganska trötta efter den långa resan.

2011-01-29 Le Marin.

Segling till Rodney Bay

När jag skulle klarera ut visade det sig att Customs hade stängt både lördagen och söndagen just denna veckan, det var karneval!!! Det kan bara hända här! Snabbt tillbaka till båten och hämta en kamera för att föreviga händelsen och kanske få förståelse när vi kom till Santa Lucia och besökte Immigrations och Customs där.  Man skall ju alltid deklarera ut från ett land, precis som man skall klarera in. Nu är det så att Martinique av någon anledning aldrig bryr sig om att titta på senaste utklareringen – men det gör alla andra!
Vid 11-tiden kunde vi kasta loss med kurs mot Santa Lucia. Jag hade varnat flickorna för att det skulle bli lite atlantvågor under någon timme, men de avstod från sjösjuketabletter och tog istället sjösjukearmbanden. Vi fick en fin segling över till Rodney Bay, där vi kunde ankra upp vid 14:30 tiden, så att flickorna kunde ta ett första “Karibiendopp” samt prova seaboben.  Jag tog jollen in för att deklarera in och ut innan de stängde. Vi skulle segla tidigt på morgonen, därför kan man då göra utklareringen samtidigt som man klarera in – snabba ryck!  Tullaren log när jag förklarade att jag hade ett stort problem! Han visste redan att Customs var stängd i Le Marin – Han log och sa “De där fransmännen … så fort de har festival stänger de allt!”. Jag hade deklarerat in via www.eseaclear.com vilket gör all in- och utklarering betydligt smidigare. Tyvärr använder bara ett fåtal öar detta system. Ut till båten och en tur med flickorna i jollen. När de fick prova på och köra själva och kom upp i närmare 30 knop såg man tydligt hur roligt de hade.

På kvällen gick vi in i Rodney Bay Marina med Amelit. Därefter blev det middag på Bobos Steakhouse. Bobo är svensk och har tre restauranger i Rodney Bay, Steakhouse och Edge rekommenderas varmt. Därefter blev det besök på ett närliggande disco, varefter vi tog jollen tillbaka till Amelit.

2011-01-30 Rodney Bay

Segling till Bequia – 70 sjömil

Då det skulle vara musikfestival i Bequia under helgen hade jag bestämt att vi skulle segla tidigt, så kunde flickorna sova då de första timmarna var utefter Santa Lucias kust och alltså skyddat vatten. Det visade sig dock att det var ett felaktigt beslut. Flickorna sov ända till vi kom ut mellan Santa Lucia och Sant Vincent och här var ovanligt hög sjö. Då vaknade de – och snabbt blev de lite sjösjuka, trots armbanden. Efter drygt 2,5 timmar kom vi i sjö lä av Sant Vincent, men nog så långa timmar för flickorna. Men det blev snabbt bättre och allt var bara bra när vi angjorde Bequia vid 14-tiden. Då hade de hunnit med många timmars solning på Amelits soldäck. Här i Bequia låg vi för ankar i Admiral Bay.

Vi lyckades dock aldrig hitta var de spela på söndagseftermiddagen, om de nu spelade … Det blev middag på en restaurang där jag beställt bord. Men givetvis hade de slarvat bort beställningen och sedan tog det lång tid innan vi fick beställa och ännu längre tid innan maten kom.  Det var ett rätt tröt gäng som jag fick köra tillbaka med i jollen.

2011-01-31 Admirality Bay, Bequia

Segling till Tobago Cays – 26 sjömil

Efter inklarering blev det lite proviantering och sedan lunch ovanför Devils House. På vägen tillbaka såg vi detta hus.

Flickorna fick också lära sig att jollen är motsvarigheten till bil här nere. Var man än skall så är det nästan alltid jollen som är förflyttningsmedlet.
Jag hade också hunnit med att prata med Robin som har Simpsons  Engineering Ltd, då jag hade problem med att en del av kylvattnet gick ut genom överfyllnadsutsläppet. Han skickade Fredag som kunde konstatera att det var ett lite läckage, men inget allvarligt, så vi kunde fortsätta och fixa problemet i Le Marin. Det hade troligen inträffat då Volvos servicetekniker spände alla ringar och denna hade han nog spänt för hårt så den gått av. Det gjorde att vi kom iväg lite senare än jag tänkt mig, så när vi kom fram till Tobago var det mörkt, så vi ankra på väst sidan. Det blev grillning av en barracuda som jag fångat tidigare.

2011-02-01 Tobago Cays

Tobago Cays –  BBQ på hummer på stranden

När flickorna vaknade på morgonen, mötes de av denna vackra syn. Ett Clipper-fartyg som låg för ankar utanför Tobago Cays i det turkosa vattnet. Vi seglade genonm den trånga passagen mellan öarna Petit Rameau och Petit Bateau och ankrade upp framför Baradel. Seaboben togs fram och det blev ett dopp innan frukosten intogs. Precis då passerar ett av de större segelfartygen vår akter och strök förbi seaboben med bara någon meter tillgodo.  Jag körde in flickorna till Baradels fina sandstrand där de kunde bada och se om de såg några sköldpaddor.  På kvällen kvällen hade jag beställt av Mr Faboulos BBQ på stranden bestående av hummer.

 

2011-02-02 Tobago Cays

Besök på Petit Tabac samt segling till Salt Whistle Bay

Vi bestämde kvällen innan med Mr Faboulos att han skulle köra ut oss till Petit Tabac där de spelat in ett par scener av Pirates av C. Punktligt kl 09:00 kom han och hämtade oss. Ut igenom de smala ränna i revet och så möte vi atlantens vågor! ca 2 meter höga och flickorna skrek av förtjusning. När vi kom ut till ön visade det sig att vi hade turen att vara ensamma där.  En rundvandring runt ön med fotografering. Petit Tabac uppfyller alla kraven på en idyllisk Västindien ö.  Fin vit sandstrand, palmer, turkost vatten, koraller i vattnet som ger hyfsad snorklingsmöjlighet och snäckor på stranden. Efter ett par timmar var det dags att återvända till Tobago Cays där flickorna snorklade och fick se flera sköldpaddor.   På eftermiddagen seglade vi den korta seglatsen till Salt Whistle Bay, så att vi kom fram innan kl 16:00. Gäller att beställa maten på den lilla restaurangen innan kl 16:00, då de beställer maten från en annan plats. Jag tog en tur med seaboben ut till ett rev och fick flera fina upplevelser. När jag återvände passade jag på att dyka upp vid Tre Viljor där Kjell har sin tillflykt. Han har varit här sedan 1988, så det han inte vet om Karibien är inte värt att veta.  Kjell, Eva och Roger kom över på en sundowner innan det var dags att ta jollen in till stranden och äta en utmärkt middag i strandhyddan, med en fantastisk utsikt … 3 damer … och en vacker vik.

2011-02-03 Salt Whitle Bay, Myreau

Segling till Bequia

Vi låg kvar i Salt Whistle Bay till eftermiddagen, då vi satte kurs mot Bequia. Vi kom fram vid 19-tiden och det var nästan mörkt, men vi fick en boj av John  precis bredvid Yachtklubben. Denna plats är oftast den mest lugna, såväl när det gäller ljud som vågor. Tog jollen till Lasses restaurang Jacks Bar, Princess Margaret Beach, där han fru tillagade en fantastiskt god middag med choklad Brownies till efterrätt.

2011-02-04 Admirality Bay, Bequia

Segling till Margot Bay, Santa Lucia och besöker Wallilabou Bay, där en av Pirates of Caribbean spelats in.

Vi hade en längre segling framför oss och vi visste att den kunde bli bitvis tuff för flickorna med upptill 3 meter höga vågor och hård bidevind (10 – 12 m/s). Men jag hade inte hittat något alternativ. Det går inga flyg eller båtar från Bequia till Martinique. Enda alternativet är båt till Sant Vincent och sedan flyg, men relativt krångligt, så flickorna tyckte det var ok med segling, bara vi fick sol!

Nu hade vi tur och det blev sol och riktigt fin segling. Vi lämnade Bequia vid 9-tiden när jag deklarerat ut oss. Biten men Bequia och Sant Vincent var relativt lugn då vi hade sjölä nästan meddetsamma pga den NO vinden.

Efter 4 timmar nåde vi Wallilabou Bay, där inspelningen av Pirates of C spelades in., även den kommande filmen lär ha visa inspelningar härifrån. En hel del av interiörerna samt instruktioner och ritningar finns sparade som ni kan se.

Jante, nu talar vi inte om Jante lagen, utan om Jante som bor på Sant Vincent och inte är det minsta avundsjuk – tvärtom – han är glad och förnöjd och är stolt att få visa “sitt” Sant Vincent. Han visar oss runt bland det som fanns kavr från inspelningarna samt tog oss upp till ett vattenfall. Här har staten tillsammans med EU-pengar (jo de går hit också!) byggt denna oas. En flicka som tog emot sa att det kosta 2 $ per person. Jag sa då till Jante att han inte sagt något om att det kostade något, så jag hade inte tagit med några pengar. Flickan sa att det gjorde inget vi kunde bara komma in ändå!

Det blev ett härligt bad efter promenaden, som enligt Jante bara skulle ta 5 minuter men tog säkert 20 minuter. När jag förde de 5 minuterna på tal när vi gick tillbaka så log han och sa att det berodde på hur fort man gick! Visst, men vi hade inte gått långsamt!:) Vi talade också om kriminaliteten och Jante sa att den hade blivit mycket lägre sedan den nya regeringen tagit makten. Precis då kommer en lastbil med flaket fullt av män och kör om oss. Alla karlarna skrek och tjoade och vinkade intensivt! Jag fick förklaringen av Jante: “They are prisoners and building av new prison up in the mountain.” Till saken hör att tjejerna gick i bara bikini då de var varma och bikinina våta. Det var verkligen skönt att de körde fort och inte stannade och att de hade vaktbilar före och efter!

När vi kom ner till havet såg vi hur de fiskade med nät. De rodde ut nätet i en halvcirkel med stranden som kant. Sedan drog de sakta ihop nätet och plockade upp fisken. Vi tackade Jante för guidningen och gav hon en slant som tack. han lyste upp och lovade att fixa en större rundvandring när jag kom nästa gång.

Seglingen gick bra längs Sant Vincents kust, delvis med hjälp av motor. När man kommer till norra delen av Sant Vincent, vid vulkanen Soufriere, kommer alltid vinden och det rejält, då vulkanen där ser till att det blir kraftig vindar ofta med olika vindriktning. Det gäller att reva rejält innan, för vinden kommer på bara ett par sekunder och det gjorde den nu också, från 5 m/s till 15 m/s på bara ett par sekunder och Amelit sköt fart och vågorna växte till 2 – 3 meter. Men solen lyste och flickorna låg på soldäck och njöt. de hade redan börjat vänja sig vid lite större vågor. 3 timmar senare var vi i sjölä av Sant Lucia, nu fick vi istället lite svallvågor på 2 meter beroende på strömmarna. Men vågorna är jämna och fina så det gick ju an. Vi fick en vacker solnedgång, även om det var lite småmoln precis i horisonten innan den gick ned. Men det var tillräkligt för att vi inte skulle få se den “gröna blixten” som lär uppstå när solen går ned i havet om det är alldeles molnfritt. Nu är det nästan aldrig det av någon konstig anledning, beror nog på temperaturen som ändras när solen går med och den några grader svalare luften kondenseras något.

Kl 20:15 kunde vi sakta glida in i Margot Bay. Det är lite speciellt att gå in där när man kommer söderifrån. Man ser bara en röd boj, annars är det bäcksvart ända till man är precis utanför viken, då ljusen från husen och båtarna framträder. Michael, som fixade hummer senast jag var där, välkomnade oss och visade oss till en boj. Den kostar 80 ESC att ligga vid boj, men den avgiften går till staten som i gengäld ser till att sköta viken och man har gratis WiFi och tillägning vid dingy dockan samt man kan lämna sina soppor där, så det tycker jag är värt de pengarna istället för att ligga för ankar utanför viken. Som sagt det är mörkt och flickorna såg inte mycket av var vi kommit. Vi tog jollen in till Boudreau Resturant där vi åt en förstklassig middag. Första gången jag var här var för över 12 år sedan och det såg likadant ut nu som då.

2011-02-04 Margot Bay, Santa Lucia

Segling till Rodney Bay, Santa Lucia – 8 sjömil

När flickorna vaknade upp och gick upp i sittbrunnen, mötes de av den bedårande synen av all grönska och vackra nostalgiska hus. Det är lite speciellt och komma till en nytt ställe när det är mörkt för att sedan se allt på en gång när man vaknar. Speciellt gäller det när man kommer till sådana ställen som Margot Bay som av många anses som en av Karibiens finaste pärlor. Jag tog jollen in för att deklarera in och ut samtidigt. Det gick bra då jag skulle gå tidigt nästa morgon.

Efter den långa seglingen dagen innan blev det idag en kort segling på 8 sjömil upp till Rodney Bay. På vägen till Rodney Bay fick flickorna prova på att sitta framme på pulpiten och spana efter delfiner.  De såg tyvärr inga delfiner men tyckte ändå att det var en hissnade upplevelse. Vi ankrade först upp i viken så att flickorna kunde bada en sista gången innan de reste hem till kylan.  Vi passade också på att ta jollen in till Rodney Bay och äta en lunch samt titta i affärerna. Vi hittade en glass bar där vi provade på deras glass. På kvällen gick vi in i Rodney Bay Marina. Vi tog jollen till Edge, Bobos andra restaurang och avnjöt en underbara middag.

2011-02-05 Rodney Bay Marina, Santa Lucia

Segling till Le Marin, Martinique – 24 sjömil

Kl 08:00 checkade jag ut från Rodney Bay Marina och gick för att tanka. Eftersom jag klarerat ut från Santa Lucia kunde jag köpa skattefritt drivmedel i Rodney Bay. Dieseln kostar här ca 8.50 SEK. och det är dessutom bra kvalité på dieseln. Här i Karibien får man se upp på visa ställen, det är lätt att få diesel av sämre kvalité eller med vatten i.

Vi fick en fin segling till Martinique med delvis friska vindar och vågor på 2,5 – 3 meter, men det bekom inte flickorna så mycket utan de solade på soldäcket.  På vägen möte vi Royal Clipper. Det var en pampig syn att se henne komma med seglen hissade. Vi var i Le Marin kl 13:00. För flickorna återstod nu att packa innan vi tog taxin ut till flygplatsen. Det kändes vemodigt att skiljas, men Karolina sa att hon kunde tänka sig att komma lite senare i vår när Alexandra kommer, vilket gjorde att det kändes bättre.

Nu var det att se till att de fel jag hade på båten åtgärdades den kommande veckan innan Gert och Gunnar med sina respektive kommer den 15 februari.