Korsar Atlanten 2010-11-21 – 2010-12-11

2010-11-21, Las Palmas 

Dag 1 – Starten av ARC 2010

Så var äntligen den stora dagen “K” som i Karibien kommen! Det är idag starten på ARC 2010 över atlanten går! Det är precis 25 år sedan den första starten gick, sedan dess har 80 svenska båtar seglat över. Vi är alltså en ganska liten skara, inte minst med tanke på att norrmännen är representerade med 35 båtar – bara i år! Totalt är vi närmare 250 båtar som startar.

Efter att legat i Las Palmas Marina i 3 veckor så längtade jag ut på havet! De sista två veckorna hade ägnats åt seminarium, proviantering och festande i nämnd ordning.

Fullärda är vi!

010ARC ordnar många bra seminarier, allt från krishantering, första hjälpen, väder, SSB, navigering med sextant och livräddning från båt med helikopter och hur man hoppar i en livflotte.

Fullprovianterade är vi!

002
2:a provianteringsomgången.

På provianteringskursen fick vi lära att man alltid skall ha 50% mer än man beräknat, om seglingen skulle ta längre tid. Så vi handlade för drygt 30 dagar. Detta kallar jag för att storhandla (de flest som säger att de varit och storhandlat – vet ej vad de pratar om:)). När de kom med varorna till båten var det säkert 2 kubikmeter.

3:e provianteringsomgången!
3:e provianteringsomgången!

När vi stuvat undan detta, träffade vi Bengt och Louise som sa: ”Att billigare blir det inte! Ju längre västerut desto dyrare”. Och det är ju inte överallt de kör varorna till båten – så det blev en ny storhandling! När de kom med drygt 1,5 kubikmeter varor, tänkte jag: ”Skall vi verkligen få plats med detta?” Jo då det fick plats efter att Louise stuvat om lite, så det blev ytterliggare en storhandling! Nu har jag säkert toalettpapper för resten av livet … eller i alla fall de närmaste åren:) för att inte tala om allt annat jag har!

Full … nej jag menade färdigfestad är vi!

Happy hours har avlöst varandra, däremellan har vi hunnit med välkomstmiddagar, avskedsmiddagar, dubbelhanded middagar, cocktailparty, och två köttmiddagar med Bengt och Louise och andra seglare.

SONY DSC SONY DSC

SONY DSC SONY DSC

  SONY DSC SONY DSC

SONY DSC SONY DSC  

Så nu vill jag bara iväg!

Vi lämnade hamnen vid 11:30 tiden. Ett par från Stockholm, hjälpte oss att få jollen på plats och täckt på däverterna varefter de hjälpte oss att kasta loss. De har precis blivit nyblivna Amel-ägare genom att köpa Bengt och Louise Tinto 3, en SuperMaramu 2000.

002_red

004

Det var tät trafik, när 240 båtar skulle ut genom det smala hamninloppet, men allt förlöpte väl. Vid hamninloppet stod Bengt och Louise tillsammans med Bernt och Majlis. De hade kommit ned för att vinka av oss. Det skall bli spännande att se deras foto!

Starten

image003Som startbåt var det en fregatt. Inte så vanligt, men så är ARC Rallyt inte något vanligt segling. Starten gick programenligt kl 13:00. Jag valde att göra en styrbordsstart, som gav mig rätt till vägg före alla andra som seglade lägre eller för babordshalsar. Starten blev rätt hyfsad och jag var bland de 20 första båtarna.

Framför oss
Framför oss
Bakom oss
Bakom oss

Direkt efter start valde jag att göra ett slag och gå ut från land. Jag hade hört att lite längre söderut, utanför flygplatsen, kunde det blåsa upp kraftigt och ofta med SV vind, varför jag ville gå runt detta. Parasailorn hissades och vi fick en fin gång på Amelit. Vi avancerade sakta och större delen av startfältet fanns bakom oss, de flesta mer väst om oss, men då jag hoppades på bra vindar närmare Kap Verde så ville jag komma ditt så snart som möjligt och valde därför sydlig kurs. På fotot nedan ser man AIS’en på en del av båtana. Ser riktigt trångt ut, även om det ej är det.

006

Behaglig segling med överraskning

SONY DSC

Mörkret sänkte sig samtidigt som fullmånen steg upp och spred ett härligt ljus över vattnet. Det blåste NO 6 m/s och det var en mycket behaglig segling. Med närmast obefintliga vågor och Parasailorn såg till att det var ett bra tryck i seglen varför vi inte rullade alls. Givetvis skulle jag ha önskat mer vind, men denna segling kommer troligen att präglas av lätta vindar, om väderprognoserna stämmer. Men som sagt, det vet man inte och det är ju en del av tjusningen! Segling var som sagt behaglig, bara sitta och kontrollera och vi någon gång göra en trimning av seglet eller ändra kurs något pga av en vindkantring. Men just det oförutsedda är en del av tjusningen och vid 04:30 hände det! Mer om det nedan.

 

Dag 2 – Inte alls vad jag väntat mig

– Ingen Rock.n Roll

– Inga Guldmakriller

– Inga tobakskiosker

Men jag återkommer till detta senare i berättelsen. Christer kom och väckte mig kl 04:30 och sa att Schackeln öppnat sig. Yrvaken började jag fundera på vem Schakeln var och vad menade han med öppnat sig? Kommit ut ur garderoben eller vad? Hur kunde Christer veta vad Schacklen gjort? Och varför väcka mig? Till saken hör att jag sover mycket gott och tungt på båten och speciellt när det inte gunga mer än idag (trodde att jag låg i hamn när jag vaknade)!

Så småningom så vaknade jag upp och insåg att det Christer försökte säga var att lovarts schackel hade öppnat sig och att 200 kvm parasailor flaxade och flög därute. Kvickt i shortsen och upp på däck. Parasailorn fångades snabbt in i ”strumpan”. Nu var frågan – hade den snott sig kring sig själv i strumpan? Mest troligt, men vi kunde ju göra ett försök att hissa den försiktigt. Tji fick vi – halvvägs upp satt den fast. Varken upp eller ned gick det. Vi kallade upp Lena också och efter ett drygt arbete var parasailorn nere på däck och stuvades snabbt undan. När det blev dagsljus skulle vi få packa om den och se till att den ej var snodd. Tills vidare fick vi hissa gennackern för att inte förlora så mycket fart.

Ompackning av spinnaker efter missäde med ett skothorn som släppt.
Ompackning av spinnaker efter missäde med ett skothorn som släppt.

Någon timme senare hade det ljusnat och det var dags att packa om parasailorn och hissa den. Vi tog ned seglet i cockpiten  och salongen. 200 kvm segel är mycket och det fyllde en stor del av salongen. Att sedan snurra upp den utan att själv bli insnurrad tog lite tid, men efter 2 timmar var parasailorn hissad och ordningen återställd.

SONY DSC
SONY DSC

Segling flöt på bra och vi loggade omkring 7 knop i snitt. Hela dagen hade vi stabila vindar och en klarblå himmel. Havet låg nästan som en spegel, våghöjden var mindre än 0,5 meter. Vi fiskade men utan framgång.

Jag hade lovat många att sluta röka i samband med att jag seglade över Atlanten (det är ett bra sätt att sätta press på sig själv). Det innebar att på kvällen innan dagen ”K” som i Karibien så rökte jag min sista cigarett och jag hade inga paket med mig. Jag hade tänkt att det kunde vara ett effektivt sätt att sluta. Min besättning var dock lite, för att inte säga mycket orolig, hur mitt humör skulle vara då jag inte hade några cigaretter.

Nu till vad jag påstod i början! – Inte alls vad jag hade väntat mig

Ingen Rock’n Roll.

I alla berättelser jag läst, har det berättats om hur det gungar och svänger åt alla håll, ren Rock’n Rollen! Men inte här inte, det är mjuka rullningar och när man vaknar tror man at man ligger i hamn. Jag skall dock ej klaga, det är rätt bekvämt, bara vinden står sig så att vi kan göra runt 6 – 7 knop, men det är inte vad jag väntat mig!

Inga Guldmakriller.

Alla som seglat över Atlanten har berättat om hur många guldmakriller de fångat. Inte nog med det, de har varit stora och vägt minst 10 kg. Vi har inte en fått en ynka flygfisk på däcket! Ok det är några dagar kvar, men kan det vara så att vi inte skall få äta nyfångad fisk på vägen över? Ok skall inte klaga än, men det är inte vad jag väntat mig, jag trodde formligen guldmakrillerna skulle stå på rad för att få bli uppdragna!

Inga tobakskiosker

När man skall sluta röka är det lätt att vara tuff, men så kommer den dagen när man inte har några cigaretter och begäret sätter in. Då är man inte så tuff. Jag började morgon med att gå igenom alla byxor och jackor i hopp om att det skulle finnas en cigarett kvar, eller i alla fall en fimp. Det gällde att göra det diskret, så besättningen inte märkte det.  Jag hade gjort ett bra jobb innan, så det fanns inte ens tobakssmulor så jag skulle kunna rulla en cigarett med hjälp av lite gammalt tidningspapper! Begäret satte in igen! Efter att de senaste timmarna förgäves spanat längs horisonten efter en flyttande tobakskiosk – det måste väl finnas (?!), men de verkar inte utsatta på sjökortet. Då kom jag att tänka på, att när jag hade varit i Marocko, så fanns det många tobakssäljare som gick omkring överallt och sålde lösa cigaretter. Det måste ju finnas massor med tobakssäljare längs Västra Saharas kust! Det gällde bara att stryka kusten och så kunde jag ju kasta ankar på min vakt och ta en simtur in till stranden och leta rätt på en cigarettsäljare. Jag hade vattentäta plastpåsar jag kunde ta cigaretterna i. Det stod väl inget i ARC reglerna om att man inte fick ankra? Om jag gick iland i Marocko skall man ju checka in, men det hade jag ju gjort en gång redan, så det skulle nog gå att prata bort. Lättnaden spred sig, det fanns ju en lösning, om jag inte skulle hitta någon flyttande tobakskiosk!  Jag skulle kunna somna in lugnt på kvällen:).

SONY DSCPå kvällen serverade Christer kyckling i tomatsås på en risbädd. Efterrätten blev chokladmuffins. Till detta serverades kyld Heinicken, allt medan vi kunde njuta av en vacker solnedgång. Visst är livet bra!!!

SONY DSC SONY DSC

SONY DSC

Seglingen fortsatte att flyta på och parasailorn fick sitta uppe denna natt också.

2010-11-24, Atlanten. Position 22-45N, 18-13V (Utanför Västra Sahara)

Dag 3 – Segling med järngenuan  och leverans av öl till kappseglingsbåt samt sökning efter cigaretter

Vaknade på morgonen av mig själv! Det innebar att parasailorn säkert hängde som den skulle. Skönt då kan jag gå upp och ta en kaffe i sittbrunnen och en cigg. Något klämtade till! Jag har ju slutat att röka (!) .. och har inga cigg … och har ännu ej hitta någon tobakskiosk … inte ens på sjökorten!

Ok. Det få bli kaffe och så får cigaretten vänta lite. Denna kväll skall jag smyga upp på Västra Saharas strand och köp en … nja … ett par cigaretter … jag menar askar …. nej, jag menar limpor. Nej, skall köpa mycket mer, Bengt och Louise har lärt mig att det blir bara dyrare ju längre västerut man kommer och cigaretter är lätta (tynger ej ned båten), har lång hållbarhet, bra att som bytesvara. Ja de uppfyller faktiskt alla villkor för att vara en bra vara att ha med sig! (Varför hade jag inte tänkt på det innan?) Jag skall fylla de utrymmen, som fortfarande trots idogt handlande faktiskt fortfarande är tomma! Någon liten klocka klämtade och någon tomte på loftet försökte påtala att cigaretter inte var bra, varken för mig själv eller andra! Men jag ville inte lyssna!

Det blev frukost i sittbrunnen. Vi gled sakta fram och solen värmde skönt. Det var precis då, som vinden lade av. Ja, slutade att blåsa helt, inte ens en liten vindpust. Vad skulle jag göra? Vi skulle ju segla nästan 3 000 sjömil, då finns det inte tid till att ligga här och guppa!:). Vinden kommer snart … ja men tänk om den inte gör det … jo det gör den … Jag startade motorn, man får använda motor, men får strafftillägg, och ingen vet hur mycket straff det blir, då man tydligen håller detta mycket hemligt och beroende på en mängd faktorer som fastställs efter seglingarna så kommer man fram till hur stort detta strafftillägg skall vara för var och en. Låter detta invecklat så är det precis så det är!

image007Inte en krusning på vattenytan så vi fortsatte att segla med järngenuan. Vi närmade oss Big Spirit, en av de stora båtarna som deltog i Racing klassen, De får till skillnad från oss andra ej använda motorn. Om de skulle starta motorn anses de brutit tävlingen.

Vi ropade upp dom på VHF’en och frågade om det var något de behövde, med tanke på att med rådande väder kunde det dröja länge innan de fick chans att fylla på förråden. Men saknade inget. Då jag frågade om öl, ändrades deras svar genast till att de älskade öl. Med tanke på en kappseglingsbåts jakt på att få ner vikten, trodde jag knappast att deras förråd var så stort och med dessa vindar så kunde de dröja länge innan de kunde besöka en ölbar i Santa Lucia. Vi körde därför upp jämsides med dem och lämpade över en kasse med öl. Kan lova att det uppskattades!

Kl 17:00 hade vinden ökat så vi kunde återigen börja segla. På SSB hörde vi att det var flera båtar som använt motorn under dagen. Vinden ökade stadigt och snart kunde vi segla fram i drygt 8 knop! Härligt!

På kvällen blev det hamburgare med öl. Snart steg månen upp och det var en riktigt varm natt, där man kunde sitta i bara shorts och njuta av månskenet och stjärnorna ackompanjerade av klucket från vågorna då de slog mot skrovet.

Vi körde 3 timmars vakter dygnet runt, vilket innebar någon hade vakten 18 – 21, 21 – 24, 24 – 3 och 3 – 6 och sedan fortsatte vi likadant på dagen. Den som hade kommande vakt var 2:e vakt om någon hjälp skulle behövas.

När det var min vakt ändrade jag kurs för att komma närmare stranden, men det var som om Lena hade en inbyggd kompass. Efter en kvart kom hon upp och undrade om vi inte var ur kurs! Så något slokörad fick jag erkänna att vi var ur kurs. Det var bara att korrigera kursen och inse att komma när Västra Saharas strand skulle inte vara möjlig så länge Lena var ombord! Och lämpa henne över bord tyckte jag var lite väl drastiskt, så det var bara att fundera ut nya sätt. Skulle ju kunna trade med en annan båt(?) – en flaska whiskey mot ett par askar cigaretter? Jag kunde närma mig en båt, lämpa över en tamp med en plastkasse och en flaska whiskey i en plastkassen. Sedan få tillbaka tampen, nu med ett antal cigaretter i plastkassen. Får bara inte glömma att skicka med ett vattentät box, där de kan lägga cigaretterna i. Fantastiskt fin ide och mycket enklare än det tänkta standhugget i Marocco! Här skulle jag tom slippa att bli våt! Gällde bara att hitta en båt med rökare. Det är inte så många nu för tiden! Lukta sig till dom kan man ju kanske om man kommer lite närmare dom, det skulle ju vara förargligt att fråga någon som inte röker, de har ju ingen förståelse för oss rökare! Där var en mindre båt framme. Startar motorn för att hinna ikapp dom på mitt pass. Sakta närmare jag den vita segelbåten. 200 meter … 100 meter … 50 meter … Då hör jag på VHF klart och tydligt: ”Amelit you are to close to us! Please keep at least 200 meters!” Lena kommer upp och undrar om jag somnat på vakten! Jag hummar lite och styr bort från båten. Jag skulle stängt av AIS’en så hade de inte kunnat ropa upp mig med namn, men nu var det så dags. Jag måste tänka ut något nytt sätt, det fick bli nattens uppgift.

Vi hade varit ute i över 3 dygn och allt kändes bra, (frånsett cigarett begäret:)). Besättningen fungerade bra och kaptenen hade inte blivit kastad över bord än, så man kan då konstatera att Amelit är en harmonisk båt så här långt!

2010-11-24, UTC 21:40. Position: 20:35,60 N 18:49,46 V

Dag 4 – Segling västerut – sökning efter cigaretter, vind och fisk fortsätter!

 Jakten på cigaretter står högt på dagordningen, men beslut om när vi skall “go west” samt jakten efter vind kommer faktiskt före.

Beslut att svänga höger eller rättare sagt styra västerut tog jag kl 02.20 den 25 november. Jag hade precis laddat ned senaste väderprognoserna och jämfört dem sinsemellan och med tidigare prognoser. Det var då jag såg ett fönster där vi skulle kunna segla igenom ett stiltjebälte som låg över större delen av atlanten längs den 13 bredgraden. Det skulle ge oss möjlighet att antingen välja att gå norr om stiltjebältet eller söder om det. Alltid bra med valmöjlighet. Visserligen var det nästan mitt på Atlanten och därmed nästan 7 dagar bort, så visst osäkert men ändå kanske en möjlighet, Min magkänsla gillade det och min mage brukar sällan ha fel. Skulle vi segla ned om Cap Verde, så blev det minst 300 sjömil mer, då det fanns flera stiltjebälten där som man skulle få runda. I rådande vädersystem med lätta vinda tyckte jag att det var för osäkert att gå en så mycket längre sträcka. Skall bli mycket spännande om detta är ett rätt beslut jag tagit. Tiden lär utvisa det.

En dag på havet ser ut så här:

Vi kör vakter i 3 timmars intervall: 00 – 03, 03 – 06, 06 – 09 osv. Vi är tre ombord, jag, Lena som varit med från Sverige och är med till Karibien, Christer som är med på överseglingen av atlanten, vilket gör att man har 6 timmars vila efter ett pass om 3 timmar, dvs rena vilohemmet!

Vi försöker äta en gemensam frukost när alla vaknat. Sedan är det att hämta hem väderprognoser, checka internet, ev ändra segelsättning, se över båten allmänt. Kl 14:00  – 15:00 är det SSB radionät för ARC deltagare. Sedan är det lite fri tid, varefter middag och sedan går man på sin vakt eller sover.

Att sitta vakt på natten här nere trivs jag verkligen med. Att komma upp i bara badshorts kl 24:00 och njuta av den behagliga temperaturen är bara för bra för att vara sant. Som extra lök på laxen så är det fullmåne och nästan inga vågor. Detta gör att man kan ligga på soldäck och titta rakt upp på en helt fantastiskt stjärnhimmel. Tittar man ner i vattnet ser man mareld dansa och jag väntar fortfarande på att få besök av delfiner på natten. Då uppstår mareld omkring dem och jag kan tänka mig att det är en storslagen upplevelse.

Jakten på vindar

Dagens väderprognos gav inga förhoppningar om så mycket vind de närmaste dagarna. Förhoppningarna nu går mer i riktning, bara inte ett stiltjebälte! 3 m/s blir man lycklig över, bara den inte kommer rakt för- eller akterifrån.

Jakten på fisk

Jag borde köpt boken – ”Fiske för idioter”. Har ännu inte en haft et napp!

Jakten på cigaretter

Lika dåligt resultat! Måste anstränga mig lite mer imorgon!

25 November, 23:00 UTZ- Position: 19 35,99 N 21 06,08 V

Dag 5 – Delfinerna gör en stor show och jag upptäcker något

 

Vi är nu 240 sjömil från närmaste land. Vi är 580 sjömil från Playa d’e Ingles och vi har minst 2 300 sjömil till Santa Lucia.

Detta är vad jag har att ta hänsyn till när jag undersöker olika lösningar för att få lite cigaretter. Jag har verkligen kollat upp om det finns några tobaksaffärer flytande i Atlanten och jag kan bekräfta att det inte finns några flytande tobaksaffärer mellan latitud 25 grader nord till 5 grader syd, inte ens några undervattensaffärer! Men jag har hört rykten om att de planerar att öppna en undervattensfarkost/affär strax utanför Kap Verde, men det är inte bekräftat och det hjälper inte mig, eftersom jag behöver cigaretter NU! Kan inte förstå att ingen har kommit på idén att öppna en kedja av små butiker, du kan handla lite smågodis på din jordenruntsegling, eller satsa på hästar eller köpa några nygräddade kakor till 11:a kaffet. För att inte tala om att köpa några fina blommor till sambon/köksansvarig, eftersom hon hade stått i köket 5 dagar i rad och bara kokat mat till besättningen och nu börjat bli ganska grön i ansiktet. Tänk så många samboförhållande dessa små affärer förmodligen hade räddat och framför allt, JAG KUNDE FÅ MINA CIGARETTER!!!

Jag tänkte ett tag att få cigaretter levererade med helikopter, men efter ett tag vek jag ned det. Risken var för stor att den militära polisen i Marocko skulle vidta åtgärder. De skulle nog tro att det var en transport av narkotika och jag skulle förmodligen hämtas med helikopter och sättes i fängelse i Marocko för en lång tid.

En annan idé jag hade var att ropa upp alla fartyg via VHF’n och be om några cigaretter. Det hade absolut varit det enklaste, och alla ARC deltagare är så vänliga och hjälpsamma, så jag skulle antagligen få cigaretter för många år framåt! Så varför gör jag inte det? Jo, till alla jag träffat har jag sagt att jag nu definitivt kommer att sluta röka när jag korsa Atlanten. De skulle då få veta att jag misslyckades! Och jag gillar inte att misslyckas och ännu värre är att låta alla veta att jag misslyckades! Så att ropa upp alla fartyg på VHF’n var inte någon bra idé!

Just när jag kommit så här långt i mina tankar ropar Lena: DELFINER!!!

Efter som havet var blankt som en spegel, kunde jag få dessa fina bilder.

image013

image011

DSC_6219

042

033

035 (1)

Att få se och uppleva hur dessa delfiner simmar omkring båten och lekar samtidigt som de gör en fin show, får oss människor att må bra!

Det var nog mötet med dessa fina varelser som fick mig till följande insikt:
DET ÄR PÅ TIDEN ATT JAG INSER ATT JAG RÖKT MIN SISTA CIGARETT OCH ERKÄNNER ATT JAG I SJÄLVA VERKET MÅR RIKTIGT BRA! (Och jag har inte använt några nikotinplåster fastän jag har flera paket!)

Så nu kan jag fokusera på segling! Det behövs verkligen för det här året är olik alla andra. De lugna områden är obevekliga och den berömda passadvindarna har tagit semester och gått ned till ekvatorn. En ljusning kan vara ett par bra lågtryck som håller på att bildas nu. De kommer att bildas i Atlanten strax norr om Azorerna och alla verkar göra en sväng ner runt Kanarieöarna innan de sticker ut i Medelhavet. Jag förväntar mig att vi kommer att ha vindar mellan 10 – 15 m / sek på söndag kväll och tre dagar framåt, och det är inte så mycket att prata om. Men det kan vara en mycket stor svell eller vågor på 4-5 meter. Vi får se hur det kommer att utvecklas under morgondagen.

26 november, 24:00 UTZ, Atlanten, Position: 19 12 N  23 39 V

Dag  6 – Lite vindfattigt på morgonen annars rätt bra.

En vacker soluppgång möte mig när jag steg upp. Havet låg nästan blankt som en spegel. Visst är det fint, men när man skall segla ca 3 000 sjömil, så är det bra med lite vind så man rör sig framåt. Men jag tog tillfället och njöt på fördäcket av en Kaffe Late och en kanelsnäcka som Lena bakat.

001

Så småningom blev det lite vind så vi kunde segla. Jag hade köpt ett nytt fäste till parasailoren, som gör att man inte behöver bom utan kan förankra det ena skothornet i en kevlarhylsa som glider på förstaget. Mycket smidigt och bekvämt och det fungerade alldeles utmärkt. När jag såg detta fick jag en ide om att föra parasailorn på den ena sidan och gennackern på den andra, en modern variant av twinsail:). Jag skulle då på undanvind få sammanlagt 340 kvm segel! Det skall bli spännande att prova när tillfälle ges,. Här nöjer jag med parasail och messan segel.

031 (1)

Det är inte många båtar man ser på en dag och de man ser är ofta borta vid horisonten och har de inte AIS, vet man inte vem det är. Vi har idag varit ute i 6 dagar och alla dagarna har vi kunnat duka i sittbrunnen och äta middag. Eventuellt kan det bli ändring på det from ikväll eller imorgon bitti. De har nämligen lovat 3 olika stormar som skall komma ner och smyga förbi oss, men det verkar inte gå så nära. Vi kommer troligen dock att få lite swell och vågor från dom. Prognosen pratar om 4,5 – 5 meter swell samt vågor på 1,5 – 2 meter. (Swellet är de långa dyningarna ofta 10 – 12 sekunder mellan dyningarna)

SONY DSCVi hade från middagstid och långt in på natten 3 – 4 m/s och kunde segla med parasailorn. Skall bli spännande att se hur det blir imorgon. Idag var det Christer som stod för matlagen, vilket inte alls är ovanligt! 🙂

Glömde säga att jag fortfarande är rökfri och tycker livet är härligt!

DSC_6278

27 november 23:00 UTZ, Atlanten, Position: 18 48 N, 26 07 V

Dag 7 – Blodig uppgörelse på Amelits akterdäck och dagen då det mesta gick fel.

Nu var det inte så illa som titeln låter, men man får ju göra som kvällspressen – dra till på löpsedeln, det säljer och då skall det vara dramatik – goda nyheter säljer inte alls!!!:)

Min frästa guldmakrill.
Min frästa guldmakrill.

Dagen började i alla fall riktigt bra, med ett ylande/skrikande – det var fiskerullen som rullade ut lina för allt vad den var värd! Jag for upp ur sittbrunnen och bort till spöet. Började veva, men kände inget, hade nästan gett upp när jag kände kittlingen i spö ändan. Jo det satt något på kroken, men det kunde inte vara stort tänkte jag. Vevade in helt odramatiskt och snart hade jag dragit upp min första guldmakrill på ca 2,5 kg. Kämpar de inte mer – jo när de landade på däck – då for den runt som en skållad råtta och stänkte ned hela akterdäcket med blod! Tur det inte kom någon annan båt inom synhåll, för de såg ut som det varit en mycket blodig uppgörelse på Amelits akterdäck.

Efter att man tagit upp en fisk ser akterdäcket ut som ett slagfält.
Efter att man tagit upp en fisk ser akterdäcket ut som ett slagfält.

Vi fortsätter med positiva – vinden kom! Från fel håll – men vad då, den kom ju! Och med vinden kom vågorna, vilket det oftast gör, men vi fick också ett osedvanligt högt swell, så nu gällde de att hålla sig.

Nu till det negativa: en som inte höll sig riktigt, var jollen. Den doppade ned i en kraftig våg och så var olyckan framme! Jollen fylldes delvis med vatten samtidigt som vattnet drog i den och så vek sig den ena davit armen och jollen sänkte sig ytterligare och vattnet drog mer. Nu gällde det att snabbt hantera situationen, annars skulle jag snart vara utan jolle. Först och främst se till att lutningen upphörde. Det gjorde vi genom att segla med vinden. Sedan ett fall från mesan masten som lyfte upp jollen. När jag sedan försökte lyfta jollen med el.vinschen brast wiren, men jag hade då redan säkrat den i mesan fallet så det gjorde inget. Fick upp jollen och lyckades säkra den med spännband samt ytterligare en tamp.

Jollen hade försökt att smita!
Jollen hade försökt att smita!

Nu skulle den rimligtvis inte fara iväg på egen hand. När vi lagom pustat ut skulle vi reva lite på genuan, då inträffade nästa fel. (Kan någon tala om för mig varför en olycka kommer sällan ensam?). Jo givetvis ville förseglet inte rulla in. Detta sker via en elektrisk motor, men den rörde sig ej. OK, om motorn inte går kan man ju veva för hand, hade jag lärt mig. Men icke, något satt fast inne i motorn. Så det var bara att börja demontera, allt medan fören åkte upp och ned. Det är sådant som kallas omväxlande arbetmiljö … eller?

När motorhöljet var avskruvat visade det sig att motorremmen gått sönder och pressats så att den stoppade mina försök att manuellt veva in genuan. Härligt då skulle jag få lite användning av mitt stora reservdelsförråd! Jo mycket riktigt, bland 20 olika remmar fanns även denna! Lyckan stod mig alltså bi! Snart satt remmen på plats och vi var ett problem mindre!

Resten av dagen fortsatte utan problem. Vi gjorde god fart och även om det var skvalpigt. Men jag hade ju fått min Rock’n Roll (det svängde åt alla håll)!:)

När kl sedan blev över 4 på natten och det fortfarande var Rock’n Roll insåg jag att här var en viss skillnad mot en livad dansföreställning!  En Rock’n Roll tillställning slutar för att folk skall gå hem och lägga sig, medan här snarare ökade man svängandet!:)

Nu skall jag i alla fall försöka sova – ligger i en dubbelsäng och kan välja vilken riktning jag skall ligga, men kan lova att här snurras det 28 november 23:00 UTZ, Atlanten. Position 18 46 N, 29 00 Vrunt som aldrig för!:)

28 november 23:00 UTZ, Atlanten. Position 18 46 N, 29 00 V

Dag 8 – Seglar fortfarande västerut

Natten hade varit rullig och man skulle kunna tro att det varit en vild natt I kaptenkabinen! Lite allmänt stökigt med kläder som åkt runt och sänglakan som låg virade som det förekommit en större brottningskamp. Och det hade det ju gjort … mot vågorna alltså:).

Dagen fortsatte slingrande men med god fart. Jollen hängde snällt med i svängarna. Kaptenen kände av lite sjösjuka, för första gången på 30 år, därav detta korta inlägget:)

Behöver kanske inte tillägga att kaptenen fortfarande är rökfri!

2010-11-29, 23:00 UTZ, Atlanten. Position: 17 30 N, 30 03 V

Dag 9 – Söker efter passadvindarna

SONY DSC
Ser ut som en kylig morgon, men det är relativt varm, så ljuset försöker spela oss ett sprat!

Jag hade passet 06 – 09, så jag fick se dagens ljus. Dock ingen soluppgång, då molnen låg över horisonten. Annars skulle jag nog säga att soluppgångar är vanligast när man är långt ute till havs. Men jag har ingen statistik på det. Får väl börja föra bok! Det blåste mellan 10 – 13 m/s med vågor på 1,5 – 2 meter till detta kom ett sweel (långa dyningar) på 4 – 5 meter. Allt man skulle göra på båten, från att gå på toa till att ta en kopp kaffe, blev en avancerad balansakt och gymnastisk rörelser i den högre skolan!:) Uttrycket ”en hand för båten” räckte nästan inte till, man behövde 2 händer för att inte fara omkring som en vimmelkantig höna.

SONY DSC
Här skall vi ha en slör normalt, men detta året skall visa sig ej är normalt!

Det blev en guppig färd hela dagen med likartade förhållande. På morgonen möte vi Patiance som jag kallade upp på VHF’n. Allt var ok med dem. De fundera också på att gå söderöver för att hitta passadvindarna, men avvaktade precis som jag, Vi visste båda att det låg ett stiltjebälte mellan oss och passadvindarna och man ville ju hitta det ställe där det var smallast. Här fick man lita på väderprognoserna och de talade om att det var längre fram som vi skulle ta söderöver,

KL 17:00 hade vi kommit till den punkt där jag beräknat att stiltjebältet skulle vara som smallast. Vi slog så vi fick in vinden på styrbords halsar och styrde omkring 200 grader. Denna kurs skulle vi hålla till nästa morgon vid 06-tiden då jag beräknade att vi skulle nå stiltjebältet. Seglingen blev med en gång bekvämare då vågorna kom mer från sidan och vi slapp stampandet. Det innebar också att farten ökade till omkring 8 knop fast vinden avtagit något. Natten var relativt ljus och halmånen lyste upp vattnet tillsammans med stjärnorna. Vi har nu kommit ned till breddgraderna så shorts är det ända som behövs dygnet runt. Härligt!!!

2010-11-30, 22:30 UTZ. Position 15-14 N, 31-18 V

Dag 10 – Jakten på de berömda passadvindarna fortsätter

SONY DSC

På morgonen hittade jag den första flygfisken på däck. Vi styrde ny rakt söderöver i vår jakt på passadvindarna. Vi visste att vi skulle passera ett stiltjebälte och vi hade utifrån väderprognosen bedömt var det smalaste stället låg. Nu gällde det att väderprognosen var rätt. Ja, vid 06-tiden minskade vinden för att dö ut helt en timme senare. Vi hade redan startat motorn och vår förhoppning var att till kvällen kommit igen stiltjebältet. Det är rätt monotont att köra för motor över ett stilla hav. Vi fick åtminstone vara glada för att det inte var någon gammal sjö som gjorde att vi rulla omkring. Nej, på så sätt var det en behaglig ”segling” och hela tiden hoppades jag på att vi skulle få någon riktigt stor fisk. Att få en stor fisk när man seglar innebär som regel att man tappar den om den är riktigt stor, då båtens fart igen vattnet gör att lina går av. Men kör man för motor kan man snabbt stoppa den och sedan sakta pumpa in fisken. Men denna dag hade jag ingen tur med fisket. Istället blev det solning, slappa/sova, Internet i en lagom blandning.

SONY DSCNär kvällen kom också vinden. Så härligt det var att stänga av motorn och få segla! Under flera dagar hade vi inte sett några båtar mer än i horisonten, men vi visste ju att det fanns runt omkring oss. Nu var det däremot flera som relativt nära och på natten hade vi 7 båtar omkring oss. Samtliga gick mer västerut än vad vi gjorde. Vi hoppades fortfarande på att hitta lite mer vind.

Början på denna natt var en svart natt, då det var lite molnigt, vi seglade för genua, storsegel och mesansegel. Så blev det då dags för mig att gå och lägga mig då jag hade 03 – 06 vakten.

Oupps – Captain still not smoking!!! Pray for the crew!:)

2010-12-01, 2330 UTZ,  Position: 13-38N, 33-03W

Dag 11 – Söder om Santa Lucias breddgrad i letandet efter mer vind

031 (1)Delvis sol delvis moln, mycket varmt och lite vind, så kan man sammanfatta dagens väder. Vi har idag seglat större delen av tiden för Parasailor, endast 2 timmars motorgång. Det är inte många av de senaste dagarna man kunnat skriva det! Vi hissade genuan på kvällen pga. av risk för squall. Vi är nu på sydligare breddgrader än Santa Lucia. Ett tag funderade jag på att gå ned till 10 breddgraden, för där verkade det vara vind. Men i nästa prognos så var de lätta vindar där också! Som ni hör går mesta tiden åt att läsa väderprognoser i hop om att hitta lite vind. I mellantiden så dansar kapten vindarnas dans på däck då han tror att han kan åkalla deras uppmärksamhet och få en liten vindpust som räcker ända till Santa Lucia!

Dagens seglats blev 150 sjömil/24 timmar. Långt ifrån de 205 sjömil/24 timmar som vi gjorde från Agadir till Las Palmas. Det rekordet lär stå sig över denna segling.

På fiskefronten inget nytt, frånsett att de stjäl linor och drag på löpande band.

2010-12-02, 2220 UTZ. Position:  13-03N, 35-20V

Dag 12 – Första squalled, sedan problem med curlingen igen och så blev jag medlem i 4 000DP Cluben!

Första squallet fick vi på natten. Det syntes tydligt på radarn. Kvickt ned med seglen. Denna gång helt i onödan, då squallet inte orsakade någon kraftig vind. Efter squallet dog den lilla vind som varit innan. Så nu var det motorgång som gällde.

Squallen är kraftiga lokala regnbyar med kraftig uppåtgående vind, som gör att den varma luften kyls ned och kommer ned som kraftigt regn, samtidigt som det på någon minut ökar vindstyrkan till uppemot 20 – 25 sekundmeter framför squallet som regel, men långtifrån alltid. Ofta kan vinden ändra riktning på upptill 180 grader. Det gör det därför vanskligt att segla och squallen har orsakat många sönderblåsta segel, samt även mastbrott, så det gäller att se upp och inte riskera segelskörning el.dyl, det är det inte värt!

När morgonen väl grydde visade det sig vara en molnig morgon, med gråtunga moln. Det blev11 timmars motorgång, sedan kom vinden! Under tiden hade jag haft ett napp, men den hoppade elegant ett hundratal meter akter om oss, och sedan var den borta! Jag skulle nog ändå köpa ”Fishing – for idoties”.

Lite senare visade sig ett squall på radarn – in med seglen – då ville inte den furlingen till genuan rulla in sig. Samma problem som i förgår, vilket gjorde att jag bytte rem.

SONY DSCJag checkade om det gick att veva in manuellt och det gjorde det, så fram med borrmaskinen och snabbt var den inrullad. Efter att squallet dragit över flyttade jag remmen som satt på fockens furling till genuans furling, då jag inte hade fler i reserv.

Now I am meber in 4 000 meters Club
Now I am member in 4 000 meters Club

Efter det blev det ett dop och därmed är jag medlem i 4000dp-klubben! Dvs att jag badat där det var över 4 000 meter djupt, så nu får jag lov att bära röda badbyxor! Vattnet har en fantasiskt vacker djupblå färg, med ett svagt inslag av lilla. Har säkert något att göra med att vattnet är alldeles klart och tillsammans med djupet får den denna färg. Temperaturen var väl omkring 28 – 29 grader, så jag slapp att frysa!

Vi kunde fortsätta att segla till 00:30 då vinden dog ut.

2010-12-03, 2340 UTZ, Position: 13-02N, 37-59V

Dag 13 – Kaptenen har fortfarande inte börjat röka och besättningen har inte gjort myteri … än!!! 

Dagarna flyter nästan samman, dels beroende på att de är relativt likartade, men också att vi går 3 timmars vakter dygnet runt, så det blir inte det där naturliga breaket som en vanlig nattsöm ger. Idag har jag gått vakt 00 – 03, 09 -12 och 18 – 21. Vi är alla överens om att det fungerar mycket bra och att alla är utvilade och nattvakterna känns inte betungade då de går ganska fort. Den vackra stjärnhimmelen gör väl sitt till tillsammans med månen som gått från att vara full till att bli nykter. Detsamma gäller kaptenen fast han kanske inte var på den övre skalan, men han har nu varit rökfri och i det närmaste torrlagd (frånsett ett glas champagne halvvägs).

Jag kan verkligen rekommendera de som skall sluta röka att göra en atlanten segling! En stor upplevelse, kombinerat med meditation och renlevnad – kan det bli bättre??? Ja det kan det … Normalt tar en översegling för en båt av Amelits storlek 16 – 18 dagar. Nu när ARC firar 25 årsjubileum så har de varit vänliga nog att förlänga seglingen (genom att sätta in svaga vindar), så just för stunden är osäkert hur många båtar kommer att vara i mål när tävlingstiden går ut! Men just för att det är 25 års jubileum har man bestämt att inte ta extra betalt för de extra dagar överseglingen tar! Fantastiskt, jag undra på hur många semesterupplevelser har du varit, där man inte tar extra betalt om man stannar längre!

Allt är väl ombord på Amelit och förvånansvärt nog så har inte besättningen gjort myteri. Det hade nog de flesta besättningar gjort om man hade en kapten som är inbiten rökare och beslutat sig för att försöka sluta röka på en atlanten översegling.

Kapten är fortfarande rökfri, då han trots sin uppfinningsrikedom (se tidigare bloggar) har inte lyckats byta till sig eller på annat sätt komma över cigaretter och än så länge har inga flytande tobakskiosker synts till!

Idag har vi kunnat segla med parasailorn större delen av dagen

2010-12-04, 2300 UTZ. Position:12-50 N, 40-38 V

Dag 14 – Segling med parasailorn hela dagen och skämtar på Facebook

011Äntligen har passadvindarna komma tillbaka och ge oss fin segling. Vi hissade parasailor på morgonen och lät den flyga tills solen gick ner. Det verkade som det skulle kunna vara en del squall under natten och för att vara säker, tog vi ner parasailorn och hissade genuan istället. Det blåste 15 till 22 knop och vi gjorde god fart. Jämfört mot de flesta av båtarna i vår division seglade vi 3 – 10 miles mer under en 6 timmarsperiod. Låt oss hoppas att detta fortsätter! Vi gjorde 196 sjömil på ett dygn, vilket får betecknas som godkänt.

Men mitt fiske har bara varit bra för fisktillbehörsaffärerna. Jag hade fått en guldmakrill, men förlorade minst 25 fiskedrag och minst 2 000 meter lina!

Dagen innan, när vi tog ner parasailor på natten, och jag har motorn igång, eftersom vinden var döende, hamnade parasailor skot av misstag i vattnet och givetvis drogs den till proppellern. Men jag har en “line cutter” och det gjorde sitt jobb och skar av skottampen. Titta på bilden! Det verkade som en haj har slit itu den!.

SONY DSC

Så jag tog en bild på den och lade ut den på Facebook. Jag gjorde en anteckning om att mitt fiske var inte så bra, jag bara förlorat fiskedrag, så jag ändrade taktik och tog parasailor skotet som fiskelina,  “MEN DÅ KOM HAJEN …”

Jag fick stor respons från vänner som undrade vad som hade hänt och om det var en stor kamp … så även om det inte händer något när du seglar, kan du göra så det händer något eller åtminstone låtsas att det händer:)

2010-12-05, 2300 UTZ, Position: 13-16 N, 44-20 V

Dag 15 – Fick en Wahoo till sist!!!

Så snart solen gick upp, hissade vi parasailorn. Vinden var NO omkring 8 – 11 m/s, vilket gav oss en hastighet om 8,5 – 10 knop över grund.

047Jag funderade på om jag skulle fiska, men eftersom jag nästan inte fick någon fisk, utan bara förlora drag och fiskelinor, tvekade jag. Vi seglade så fort, att det kändes som den enda fisk som skulle kunna hinna ifatt oss, var en Wahoo :). Wahoo är en av de snabbaste fiskarna i världen. Därför var det mycket naturligt, att jag fick just en av dessa höghastighets fiskar:).

051

Jag hade mycket glad när jag väl fick den ombord. Så min dag var räddad! Kan en dag bli bättre, första perfekta vindar, sedan underbara fisk och ovanpå allt så sken solen på oss!

Det är fantastiskt hur fort tiden går. Vi har varit ute i över 14 dygn! Jag hade aldrig tidigare seglat mer än 4 dygn i ett sträck. Jag hade trott att jag skulle vara lite uttråkad efter 8 – 10 dagar till havs, men du kommer i en rytm, den ena dagen går in  i den andra. Jag tror att det är för att du har din vakt var 3:e timme som gör att dagen gå över till en annan utan att naturliga avbrott, som nattsömnen ger dig. Här delar du upp sömnen och det är det som göra skillnaden tror jag. Jag har också fått en mycket stark känsla av harmoni. Jag tror att det är att man kommer så nära naturen. Det är du, dina vänner, båten och havet och vinden, det är allt, och det är mycket!

Och kanske det bästa av allt … Jag har inte varit rökare i 14 dagar!

2010-12-06, 2300 UTZ, Position: 13-13N, 47-55W

Dag 16 – Har fortfarande parasailor uppe och njuter av livet och seglingen!!!!

Vi hade parasailor uppe hela natten, och hade tur att det inte var några squall, så de som inte har vakten kunde sova lugnt!

När jag kom upp runt 0800 UTZ, var det fortfarande mörkt. Solen går inte upp förrän 0930 UTZ här. Vi hade tidigare diskuterat vad vi skall göra med tiden. Eftersom det inte finns några verkliga tidszoner i Atlanten efter Kap Verde, måste du bestämma själv. Tids differensen mellan Las Palmas och Santa Lucia är 4 timmar och latitud är 20 grader i Las Palmas och 60 i Santa Lucia. Så om du dela den i 4 delar får du en timme för varje 10 graders latitud. Men tiden är inte så viktig när du är till sjöss, förutom om du använder sextant och SSB. Så vi hade beslutat att ha UTZ tid tills vi kommer till Santa Lucia.

Det var molnigt då solen gick upp, men när den gick ner var horisonten klar, så det verkar kommer det att bli en fin dag i morgon. Dagen som nu nästan är slut, har också varit bra. Vinden har varit perfekt, både i hastighet och riktning. Maten har varit fantastisk! Christer lagade Wahoo i ugnen efter marinera den med citroner. Wahoon var så stor, att vi fick 6 portioner av den, så det kommer att bli ytterligare en Wahoo-middag innan vi når Santa Lucia. Så vad mer kan man önska sig?

Det är nu 2100UTZ och eftersom min vakt är slut nu, kommer jag sova några timmar, innan min nästa vakt börjar 0300UTZ.

Vi ses i morgon

2010-12-07, 2300 UTZ, Position: 13-43N, 50-59V

Dag 17 – Ännu en dag med fin segling

004Red

Vi hade nu verkligen funnit passadvindarna. De sista två dagarna har vi seglat över 190 sjömil/dygn. I dag tog vinden i lite extra, så vi tog ned parasailorn och körde med genua, storsegel och messan segel. 001 (2)Trots det nåde vi farter på över 11 knop över grund. När vi skulle rulla in genuan, visade det sig att den nya remmen jag satt dit hade gått sönder, varför jag fick ta remmen från fockens furling, då jag inte hade fler i reserv. Troligen hade jag inte spänt remmen riktigt, vilket orsakat ett slak, med följd att remmen brast.

Vi fiskade och njöt att den sköna seglingen. Någon fisk fick jag dock inte. Vi hade nu seglat 2 350 sjömil och hade ca 700 kvar. För att förstå avstånden kan jag säga att vår segling från Sverige, inom La Rochelle, runt portugiska kusten och en del av Algave kusten, sedan över till Marocko för att slutligen nå Las Palmas var 4 000 sjömil. Det tog oss 5 månader att tillrygga lägga den sträckan, låt vara i ett behagligt tempo. Vår atlanten segling motsvarar närmare 80% av segling ner till Las Palmas och klaras av på mindre än 3 veckor.

Vågorna här består av dels vanliga vågor och sedan som ”grund” är där dyningar. Idag hade vi dyningar på omkring 4 meter och vågor på 1 – 1,5 meter, dvs drygt 5 meter ner till vågdalarna. Det ger relativt mjuk gång, men också rullig, så man måste hålla sig fast hela tiden, annars slungas man iväg.

Problemen med furlingen fortsatte på kvällen. Denna gång var det skruvarna, som låser så att furlingen rullar in seglet, som åkt ur. Tillslut lyckades jag få den att rulla in, annars hade vi varit tvungna att hala seglet och sura det vid mantåget. Inte så roligt när det blåser 14 m/s och går 5 meter höga vågor.

2010-12-08, 2300 UTZ, Atlanten

Dag 18 – Segling med Parasailorn hela dagen lång!

Vi hissade parasailorn redan kvällen innan och förde den hela natten. Vi kryssade mellan squall, som vi hade på båda sidor om oss, men lyckades undvika dom eller dom undvek oss! Det var rätt skönt då dessa ibland kan föra med sig mycket kraftiga vindar.

Natten var mörk, då vi inte hade någon måne som lyste upp. Då har man bara radarn att lita på. Där ser man dock tydligt regnområdena och hur de rör sig.

Dagen bjud på mulet väder med enstaka solglimtar. Trots detta var det varmt, de senaste 3 dagarna har det varit 30 grader dygnet runt. Det är rätt märkligt att sitta i bara shorts mitt på natten och det blåser 12 m/s och ändå tycka att det är behagligt varmt!

Idag gjorde vi 198 sjömil på ett dygn!

2010-12-07, 2300 UTZ, Atlanten

Dag 19 – Amelit provar på att tråla med parasailorn!!

Pga problemen med furlingen så beslutade jag att segla med parasailorn under natten, fastän det blåste upptill 14 m/s och vi hade vågdalar på drygt 5 meter. Detta skulle visa sig vara ett felaktigt beslut!

Christer och jag turades om under natten att styra Amelit. Vi körde med 4 timmars vakter. Jag gick på kl 06:00 och natten hade förflutit lugnt. Vinden pendlade mellan 10 – 14 m/s och vindriktningen var stadigt ÖNÖ och autopiloten styrde henne fint och under 2 timmar behövde jag bara göra en justering. Jag hade precis avslutat ett sattelit samtal med min äldsta son. Då small det till och så såg jag hur hela seglet for framåt och sedan ner i havet! Jag hade varit med om en liknande händelse för drygt 30 år sedan, då jag seglade Gordon Gin Cup. Då skörade jag spinnakern genom att hela seglet rämnade längs segellik kanterna.  Den gången var det 80 kvm segel – nu var det 200 kvm segel, som dessutom hade en vinge med kanaler som vattenfylldes!

SONY DSC
Hela Parasailorn lossna i tonfallet och hamn i vattnet.  Det var ett digert arbeta att at in den i 14 m/s kl 05 på natten.

”Alla händer på däck!” Jag ropade alltså upp både Lena och Christer för här gällde det verkligen att få så många händer som möjligt för att försöka dra upp seglet. I vågdyningarna på 5 meter innebar det att plötsligt var det 200 kvm segel som skulle delvis lyftas upp ur vattnet 3 -4 meter när fören lyftes på en våg! Krafterna var enorma och jag hade gjort misstaget att dra seglet över mantågsräcket. Det bara vek sig när vi lyftes upp 5 meter av en våg! Jag hade fingrarna emellan. ”Det som inte dödar härdar!” Jag kom ihåg min sons favorituttryck och bet ihop. Vi kämpade på i mörkret alltmedan vinden stadigt blåste 14 m/s och vågorna gick höga. Ett fall som vi försökte lyfta seglet med, for iväg och hängde retfullt 4 – 5 meter vid sidan av båten, omöjligt att få tag i. Jag vågade heller inte starta motorn, då vi hade seglet och ett skot i vattnet. Att få in något av dem i propellern hade inte gjort saken bättre, snarare tvärtom :).

Tillslut lyckades jag med en kicktalja och Lenas armkraft och Christer envetna dragande få in seglet. Det hade tagit drygt 2,5 timmar att få in det. Seglet verkade helt, men en hel del trådar till vingen hade slitits av, så ett besök hos segelmakare sattes upp på listan.

Blocket som häll fallet till Parasailorn brast. Hela Parasailorn gick då i vattnet. Jag var tvungen att ta seglet över mantåget då tratten till strumpan ej gick under mantåget. Precis då kom en 5 meters våg och lyfte oss. Här syns resultatet!
Blocket som häll fallet till Parasailorn brast. Hela Parasailorn gick då i vattnet. Jag var tvungen att ta seglet över mantåget då tratten till strumpan ej gick under mantåget. Precis då kom en 5 meters våg och lyfte oss. Här syns resultatet!

Storseglet rullades ut och vi fortsatte att segla för stor och messan. Genuan vågade jag inte rulla ut då vi riskerade att inte få in det. Det fick vänta till vi kunde nå Santa Lucia på samma bog. Gennakern fick också vila då det blåste för mycket. Risken att sköra det ville jag inte ta. Så vi fick nöja oss med 7 knop. Det kändes lite tråkigt, då vi bara hade 2 dagars segling kvar till Santa Lucia och det var ju nu man ville ge det sista.

Jag hade väntat mig se fler båtar, men det var bar en som seglade om oss med spinnaker. Den var så långt bort att den inte gick att urskilja riktigt, men den gjorde 2 knop mer än oss. Hade vi haft vår parasailor uppe, hade de aldrig kommit i närheten av oss:)!

Nu skall jag gå och vila för att vara fit-for-fight till min vakt kl 03 – 06. Vi har nu 215 sjömil kvar. Hoppas vinden går ned till 8 – 10 m/s som de lovat, så vi kan hissa gennackern imorgon

Dag 20 – Nära Santa Lucia – ny oväntad händelse

Vi seglade med stor och messan segel, när vi gick in på den näst sista dagen på vår atlantsegling. Jag hade hoppats på att vinden skulle lägga sig lite, så vi kunde hissa vår gennacker, men det hade den inte gjort. Jag beslutade då att vi skulle prova med genuan, trots att vi hade problem med furlingen till den. Det visade sig snabbt att det inte gick, genuan höll på att lämna furling rännan, så det var bara att rulla in den. Efter visst besvär gick det. Ok, vi fick vänta lite och hoppas på att vinden gick ned till 10 m/s, så att vi kunde hissa den 005med reservfallet. Ett par timmar senare hissade vi gennackern, men det såg inte riktigt bra ut. Kontaktade Boris, på Amel, och frågade om det var ok att segla gennackern med reservfallet. Efter kontroll med expert kom det negativt besked, så det var bara att ta ned genuan. Vi startade då motorn för att gå en del av sträckan för motor.

2000 UTZ, small det till kraftigt! Det var storskotet som lossnade med en kraftig smäll! Det visade sig att fästet brutit av ren utmattning.

SONY DSC
Storskotets fäste brast när vi hade en dag kvar till Santa Lucia
SONY DSC
Storskotets fäste brast när vi hade en dag kvar till Santa Lucia

Besättningen var dock ej utmattade, utan såg fram emot korsa mållinjen för segel. 101 (1)Jag hittade på en ersättning till storskottet som skulle fungera hjälpligt och med den skulle vi nog kunna korsa mållinjen för segel. (Man måste korsa mållinjen seglandes och utan att ha motorn igång, annars räknas det ej som man fullföljt seglingen).

Trots att vi nu bara var 55 sjömil från Santa Lucia såg vi inga båtar, inte heller på radarn! Vi hörde dem däremot på VHF’n så helt fel kunde vi inte vara, även om tanken faktiskt slog mig – tänk om vi var på väg till fel ö!

Dags att sova lite innan målgången!

 

Dag 21 – Målgång – Santa Lucia here we come!!!

När vi närmade oss St Lucia och enbart 3,5 timmes segling återstod, såg vi en segelbåt och strax därefter ytterligare en. Eftersom vi gick för motor och de seglade i den svaga vinden, närmade vi oss dem snabbt. När vi rundade udden på St Lucia gick vi om den ena båten och samtidigt som vi rundade Pigeon Island gick vi om den andra båten. Nu gällde det bara att se till att vi kom i en bra position mot mållinjen, för att kunna segla in med vårt storsegel som var temporärt skotat (genuan eller focken gick ju inte att använda pga furling problemen).

Strax efter vi tagit vår position och kom seglande med ett halvdant skotat storsegel, kom fotografbåten. Jag hade nog tänkt mig en lite annorlunda målgång, men vi hade korsat atlanten och till största delen haft en fin segling och jag hade lärt mig en hel del!

Jag skulle gärna fortsatt segla ytterligare någon vecka om vi ej haft problemen med seglen. Men jag kommer att få den möjligheten när det är dags att segla till Franska Polynesien.

Kl 02:35 local tid korsade vi mållinjen! Vi fick målskottet och visst kändes det skönt! Ner med storseglet och så kallade jag upp ”ARC Berth Control” på VHF’en för att få uppgift var vi skulle lägga till.

arc10-1462

arc10-1476

arc10-1461

Vår Atlantensegling hade tagit 19 dagar,  19timmar och 35 minuter!

Sakta gled vi in i hamnen. Då vi kom in så sent blev det inget tutande (varken från oss eller de andra båtarna som redan kommit)– ej heller Santa Lucia sången i vår extra högtalare! Nej lugnt och stilla gled vi in och där stod Charlie med 3 glas RomPunch och en stor fruktkorg samt en romflaska och hälsade oss välkomna till St Lucia!

Så snart vi lagt till korkades champagnen upp, som jag fått av Carl på jobbet och så skålades det och så hurrade vi för oss själv hur bra vi varit! Lena och jag tog en promenad längs kajen och upp på land. Jag hade varit nyfiken på om det skulle gunga, men nej – det var lugnt och stilla. Efter någon timme kändes det skönt att sträcka ut i sängen. Tänk att ligga alldeles stilla utan några rullningar en hel natt – skulle det gå att sova? 🙂

Kort summering av skadorna.

  1. Jollen touchade vattnet då vi krängde kraftigt, vilket fick till följd att davit armen delvis knäcktes och jollen höll på att ramla i vattnet.
  2. Vajern till jollen gick av då vi skulle lyfta den.
  3. Bältremmen till Bahmar furlern gick av, vilket fick till följd att genuan ej kunde rullas in.
  4. En tamp i vattnet, som nästan fastnade i propellern. Tack vare line-cutter slapp vi dyka ned och skära loss tampen.
  5. Blocket till Parasailen gick av vilket fick till följd att hela parasailorn hamna i vattnet.
  6. När vi skulle ta upp parasglet tog jag seglet över mantåget då den stora kevlar tratten som satt på strumpan till seglet ej gick att ta under mantågsrören. Fick till följd att mantågets stålrör 28 mm, knäcktes.
  7.  Storskottet fäste bröts mitt av pga stor påfrestning på det.

 

Vid en crossing av en ocean, får man räkna med att en del saker går sönder. Det är nästan undantagslöst så. Det är stora krafter vi pratar om och det är i en tuff miljö med saltvatten som båten fördas i och många gånger sköljs över med.  Kan nämna att man kan ofta ta med handen längs mantågsröret och på två meter får man ihop nästan en handfull salt!

Orsaken till felen är oftast att man utsätter båten och dess utrustning för förstora belastningar, samt att man inte sköter underhållet tillräckligt väl. Men låt oss se vad jag tror om de olika felen.

  1. Jag visste att jollen egentligen var för tung och att vara tvungen att ha motorn på jollen när man gör en crossing är inte bra. Jag borde varit mer försiktig och inte seglat båten så hårt. Jag skulle också använt ett extra messanfall som extra avlastning på davit armarna. Jag gjorde det efter olyckan.
  2. Belastningen blev för stor då jollen delvis fyllts med vatten. Jag borde ej använt davit wire att lyfta jollen, utan fallet från messanmasten, vilket jag gjorde sedan.
  3. Barmar furlern av denna modell är ej bra,. Denna var dessutom underdimensionerad. Jag anser felet ligger på Amel och Barmar. Många Amel 54 ägare har råkat ut för likartade fel. Skulle vilja säga att detta är en av de vanligaste “allvarliga” fel som förekommer på många Amel54:or. Jag har senare byt till en större modell. Men trots det så fick jag göra ombyggnad för att få den att fungera hyfsat.
  4. Här var det bara “oförlåtligt” slarv!
  5. Anser inte att jag utsatte den för förstår belastning. Konstruktionen är inte bra. Amel avråder dessutom Amel 54 ägare från att ha spinnaker, vilket jag tycker är fel väg att tackla problemet!
  6. Skulle gjort på annat sätt, men tid gavs ej att hitta på bättre. Men när något sådant här inträffar skall man försöka säkra sig för likvärdiga scenarier. Det gjorde inte jag, utan hoppades på att det skulle gå …
  7. Förmodligen har jag utsatt det för förstår påfrestning när jag skotat seglet och inte i skotningsögonblicket avlastat det. Det har fått tillföljd att det blivit en utmatning. Jag tycker ett kraftigare skot skulle använts. Det har gått sönder en gång till och flera andra Amel 54 ägare har haft det problemet. Jag har nu alltid en i reserv.
Föregående Hem