2011-04-18, English Habour, Antigua

Biltur till Antiguas huvudstad St John

Idag körde vi upp till St John och gick en liten runda bland alla juveleraraffären (här går 13 på dussinet). St John är tullfri och det kommer många kryssningsfartyg från Florida hit. Det märks, här finnes ett 10-tal kvarter med duty-free affärer, mest juvelerare affärer, sedan exklusiva klockaffärer följt av exklusiva märkesafförer. Vi köpte simfötter och lite snorkel utrustning så att flickorna skulle kunna snorkla. Efter lunch på ett lunchställe precis där crusingskeppen lägger till, åkte vi tillbaka till Nelson Dockyard Marina. Flickorna gav sig ut på party på kvällen.

2011-04-19, English Habour

Segling till NonSuch Bay

Vi lämnade English Habour vid 13-tiden efter att checkat ut från marinan och lämnat tillbaka bilen. Jag skulle egentligen lämnat den eftermiddagen innan kl 16:30 då de stängde. Men pga av olika omständigheter kom jag inte förrän kl 16:45 och då var det stängt. På morgonen kom de och frågade om jag ville ha bilen mer. Jag tackade nej, då vi skulle segla. Jag hade räknat med att få betala en dag till plus lite sur min för att jag inte lämnat i tid. Nej, tvärtom, ett leende – det var inga problem – ingen extra debitering och de kom och hämtade nyklarna utan att jag behövde gå dit och lämna dem. Det kallar jag service och rekommenderar därför på det varmaste biluthyrningsfirman bredvid Nelson Dockyard Marinas polishus.

Vi fick gå för motor halva vägen då vi hade vinden rakt mot oss och jag ville komma fram så att vi hann dyka med Seaboben så mycket som möjligt innan det blev mörkt.  Det blåste inte mer än 4 – 5 m/s. Det är ovanligt här nere och det är första gången under mina 4 månader här! Normalt blåser det alltid ostlig eller ostnordostligt på våren med 8 – 12 m/s.Men jag tror flickorna uppskattade att det inte var mer sjö. När vi kom fram såg vi att vår närmaste granne var, en Swan 70 fotare. Det var norska Godot, med Anne-Mette och Pål. De seglade också ARC 2010 och skall gå ungefär samma rutt som jag. De hade ungdomar ombord, såg jag när jag kom över till dom med med Seaboben. Intresset för att testa Seaboben blev stort och snart hade alla tagit en provtur, med många muntra skratt.

Jag önskade dem lycka till med Antigua kappsegling nästa  vecka., där de kommer att delta. Tillbaka till Amelit och flickorna som nu var ivriga att köra en runda. De provade var för sig, sedan begav de sig tillsammans med Seaboben till Green Island och gjorde ett strandhugg där på den fina beachen.

Jag tog dingen till Browns Bay och Harmony Hill. Jag la till vid deras dinghy dock och gick längs stigen som vindlade upp, med fantastiska växter på ömse sidor till Harmony Hall. Fantastisk anläggning som ägs av Antigua Yacht Club. Det visade sig att de tyvärr bara har öppet onsdag – söndag för middagsgäster och för lunchgäster hela veckan. Restaurangen är omnämnd i Gourmet Magazine. Fantastiskt fint ställe. I Hughes Bay är en nyöppnade resort med en liten dinghy hamn. Här lyckades jag att reservera ett bord. Tilllbaka till båten, där jag kunde meddela att middag serverades kl 21:00, men att vi var välkomna på en drink innan i baren:)! Här i Karibien blir det som sagt mörkt 18:30 – senast 19:00 vid denna tid på året. Vi hade dock tur att det var fullmåne och stjärnklart så det blev en fin färd över till restauranten. I baren fick jag en mycket fin Dry Martina tillagad enligt alla ritualer – skakad – inte vispad och förkylt dry martiniglas:). Vi fick ett bord med utsikt över den månbelysta viken.  Maten var av högts klass – vilken kväll!!! Restaurangen, maten, personalen fick 5 stjärnor.

2011-04-20

Segling till Barbuda, landet som ingen äger mark på och där åsnorna och hästarna strövar fritt. Ön där vattnet är turkosblå och kristall klart

Ja bara av rubriken kan ni förstå att jag gillar ön. Barbuda är en speciell ö – relativt stor yta, men det bor bara 1 500 människor där. Ingen äger marken! Som barbudan kan du bygga ett hus, men marken äger alla som bor på Barbuda. Det har gjort att inga utlänningar har kunnat bygga hus eller att utländska investeringar i form av resorter har kunnat göras.

Barbuda har milslånga fina badstränder, så investerare har säkert inte saknats. Men barbudianerna har framtill nu lyckats att motstå frestelsen att sälja sin jord. Låt oss hoppas att det kan motstå den i fortsättningen också. Det är inte bara det att du inte kan äga mark som är speciellt på Barbuda, det är också att hästar och åsnor strövar fritt och att en av de större kolonierna av fregattfågel finns här! Barbuda har fina stränder och fina snorkelplatser och kristallklart vatten, så man skulle tro att det var packat med båtar här. Vi låg själv på en sträcka av över 4 sjömil! Det är relativt få segelbåtar som besöker Barbuda, dels på att man inte satsar på turismen (det finnes 4 restauranger på ön men i regel har bara 2 stycken öppet samtidigt!), men också på att området är svår navigerat med många rev och korallhuvud som bara tillåter ett djupgående på 1,,5 meter och det finnes inga tillförlitliga sjökort.

Jag kallade upp George Jeffrey på VHF’n och bad honom hämta oss med taxi så vi kunde klarera in i Codrington. Customs , Imigragation and Police Authority  fanns på tre olika geografiska adresser så det krävdes taxi eller cykel. Bredvid Customs fanns den anspråkslösa flygplatsen.

Men man måste betänka att på ön bor bara 1 500 personer. Efter inklareringen skulle George ta ut oss på en båttur till Codrington Lagoon för att se på pelikaner, men framförallt fregattfågeln.

 

Fregattfågeln (luftens akrobater) är nästan en meter lång och vingarna är långa och spetsiga och mäter drygt 2 meter. De lever på att fånga fisk direkt vid havsytan utan att dyk i vattnet. Favorifisken är flygfisk. Hamnar de i vattnet har de mycket svårt att lyfta. Om någon mot förmodan gör det, så brukar andra fregattfåglar flyga till hjälp och lyfta upp den som hamnat i nöd genom att flyga under den nödställdes vingar och på så sätt lyfta upp den nödställde! Fågeln kan bli omkring 40 år.

Efter att vi klarerat in passerade vi en kille som hade ett stånd där han grillade kycklingar. Vi stannade till och där fick jag en av de godaste Jereky Kyckling jag ätit! Och vilken service killen hade. Vi ville ha bröd, men det hade jhan inte men snabbt hade han kallat till sig en kille i bil som körde och köpte bröd och levererade det inom ett par minuter utan att det kostade oss något!!! Så ståndet fick 4 stjärnor för god mat och utmärkt service. Det som drog ned det något var att bord och toalett saknades:).

Så var det dags att färdas ut med en flatbottnad båt på Codrington Lagoon. Fantastiskt att susa fram på den spegelblanka sjön mellan “mangroveöarna”. Vi stannade till vid en där vi såg 9 pelikaner. Därefter var det dags att åka till den delen där fregattfåglarna håller till. De para sig i tiden mellan november och april. Hanarna parar sig bara en gång under denna tid. Strupsäcken hos hanarna är röd och då han signalerar att han vill para sig blåser han upp denna. Den rödfärgade hanen vi ser på bilderna och filmen var den ända som ej fått para sig denna säsong … undrar vad det var för fel på honom?:)

 

Vi åt på en liten inhemsk restaurang. det var vara vi och ett annat amerikanskt par, som var ute och seglade med en charter båt. Sedan åkte vi taxi tillbaka till River Dock som vi låg utanför. River Dock är en brygga där man exporterar sand (en av öns största inkomstkällor) samt den ända färjan till/från Barbuda lägger till en gång om dagen.

Vattnet är kristall klart. Vi ligger på ett djup av 5 meter och man ser botten klart. På kvällen är det alldeles stilla – skönt att ta ett dopp i det mjuka varma vattnet och se på månen och den finna mångatan, När jag kom upp kunde jag också se några småfiskar på 3 – 4 centimeter som lyste till då och då.

 

2011-04-21, River Dock, Barbuda

Segling till St Barts eller Saint Barthelemy

Velsheda, en vacker klassik segelbåt, som var med på Antigua Classic Regatta, kom förbi och satte spinnakern. De gjorde 9,2 knop i en vind 4 m/s! De hade legat i NonSuch Bay och nu var dom på väg till St Kittys. Jag hoppar över den ön, då det är en rätt tråkig ö, jag var där strax efter nyår.

Det blåste för lite så jag fick stöta lite med motorn, så att vi kunde komma till St Barts innan det blev mörkt. Havet var mycket lugnt, det var på långa dyningar som svepte fram. På vägen till St Barts fick jag två barracudor, men jag släppte båda två. Det var bra, för när vi kom fram till St Barts fick vi se på en anslagstavla att barracudorna här kan vara giftiga.

 

Vi ropade upp Port of Gustvaia som anvisade oss att lägga till på styrbords sida när vi kom in i “hamnen”. Det gjorde vi, em här var så skvalpigt att jag fick flytta över till den motsatta sidan som är trevligare och lite mindre skvalpig. Men det är definitivt inte värt 550 kr/natt att ligga och guppa och vara rädd att akterna åker in i kajen. Inte fick man heller hjälp vid tilläggningen vilket jag fått i alla hamnar det senaste 9 månaderna och inte heller ström. Jag utser därför Gustavia till den minst prisvärda hamnen hitintills.

 

Saint-Barthélemy (även Saint Barts, Saint Barths, Saint Barth) är en fransk ö i Karibien. Den är en del av ögruppen Små Antillerna. Ön var åren 1784-1878 en svensk koloni, Sverige fick den av frankrike genom att göra Göteborg till en frihandelsstat. Vi lyckades aldrig tjäna några pengar på den så vi sålde tillbaka den till Frankrike för 300 000 riksdaler. Det svenska arvet på ön består av namngivningen av orter och gator samt öns vapen som bär de tre kronorna. Man får väl betrakta hanteringen av St Barts som en av sveriges mindre berömdvärda insatser eller vad sägs om nedanstående:

På hösten 1786 startades det Svenska Västindiska Kompaniet på ön. Kungen berättade för aktieägarna att de kunde se fram emot stora vinster. Alla som hade råd tilläts köpa aktier, men kungen behöll 10 procent av aktierna, vilket gjorde honom till den största aktieägaren. Den 31 oktober det året upprättades ett privilegiebrev till Västindiska Kompaniet. Företaget gavs rättighet att handla med slavar mellan Afrika och Västindien. Paragraf 14 i brevet löd: “Kompaniet är fritt att bedriva slavhandel på Angola och den Afrikanska kusten, där sådant är tillåtet.” Vinsterna från Västindiska Kompaniet delades så att kungen fick en fjärdedel och Kompaniet tre fjärdedelar, trots att kungen bara ägde 10 procent av företaget.

 

På kvällen blev det middag på en trevlig fransk restaurang längst in i hamnen.

  

2011-04-22, Gustavia, St Barts

Långfredag – även om vi inte märker mycket av det.

Det blev en stilla långfredag. Vi hade tänkt hyra bil och köra runt och se lite på ön, men det visade sig stängt pga av långfredag! En stor del av dagen gick istället åt att fixa denna hemsida. Flickorna promenerade iväg till stranden och Bobbi shopade lite, så jag tror alla var rätt nöjda.