2011-04-23, Gustavia, St Barts
Segling St Barts – St Martin, 24 sjömil
Vi hade fått en stor motorbåt på 50 – 60 meter, bredvid oss, kvällen innan. Vi hade tänkt att segla till St Maartin och motorbåten hade också tänkt att lämna, så jag beslöt att avvakta deras avgång. Det skulle visa sig att det skulle ta lite längre tid än jag tänkt, då de hade problem med ett av ankarna de lagt ut, men tillslut kom de iväg och vi kunde dra upp vårt ankare och ge oss iväg. och vi kunde dra upp vårt ankare och ge oss iväg. Återigen visade det sig att det var nästan ingen vind, utan vi fick stötta med motorn. Det är märkligt, jag har aldrig varit ute för att det varit nästan vindstilla i Karibien, och nu har det varit det i en vecka! Vi ankrade upp i Simpson Bay, Sint Maarten, bredvid Awarness från Danmark. Första gången jag såg dom var i La Cudillero i Spanien och sist jag såg dom var i Cascai i mitten på september! Tänk vad tiden går fort och vad vi upplevt mycket under denna tid. Vi han byta ut lite erfarenheter medan flickorna passade på att bada.St Martin som ör delat på mitten och den södra delen är holländsk och heter Sint Maarten och den norra delen är fransk och heter St Martin. Det verkar lite löjligt att dela upp ön mellan två länder då ön bara är 1,5 * 1,5 mil. men så är det. Det går en skröna om att när man skulle dela den skickade man iväg en holländare fån den sydliga ändan och en fransman från den norra ändan. Där de mötes satte man gränsen. Nu är det så att den franska är lite större och det skall bero på att fransmannen hade vin, medan holländaren hade gin i sitt vätskeförråd.

Kl 17:20 kunde vi lätta ankar för att 17:30 gå in i Simpson Bay Lagoon och lägga till i Simpson Bay Marina. För att komma in i Simpson Bay Lagoon behövde vi öppning av en svängbro, den öppnar 3 gånger om dagen. Lagunen är på 2 * 1 sjömil och har flera hamnar. Liksom ön är halva lagunen holländsk och den andra delen fransk. Vi gick en kort tur, men gick tillbaka till en restaurang precis utanför marinan för att äta middag, då vi tyckt det var det trevligaste stället. Servicen var mycket bra, liksom maten. Vi var också fascinerade över de handgjorda glasen.

2011-04-24, Simpson Bay Marina, Sint Maartin
Rundtur på St Martin
Vi körde runt ön och kom till slut till Grand Case. En pittoresk liten by på den franska sidan, med många småbutiker men framförallt fina små restauranger, med fina sjövyer. Vi fastnade för California, som var mycket smakfult inredd och hade en härlig utsikt över bukten. Det blev löksoppa och musslor i roquefort sås, helt underbart. Vi blev sittande långt in på kvällen och njöt av maten och den härliga miljön.

Att det är dåliga tider märktes, då det var lite turister, trots att de subventionerade kraftigt för att försöka loka amerikanerna. 1 dollar hade de satt lika med en Euro … en rabatt på omkring 30 %!!! Tur vi hade dollar!!!_)

2011-04-25, Simpson Bay
Annadag Påsk
Dagen gick åt till diverse förberedelser, samt klarera ut och checka ut ur marina samt lämna tillbaka bilen. Jag har en liten läcka i dinghyn som jag leta efter utan att finna. Ligger nu för ankar i Simpson Bay. Kvällen bjuder på en fin solnedgång där vi ligger bredvid en stor segelbåt med 3 master! Tidigt imorgon bitti seglar vi mot en fd dansk ö. Vilken???

Flickorna blev hämtade i dinge av ett par seglare de träffat tidigare. Vi får väl hoppas att de kommer i tid, innan vi lättar ankar:)

2011-04-26
Segling till St Croix
Vi fick en fin segling dit och flickorna njöt (de kom alltså i tid till vi lätta ankare). De hade hört, kvällen innan, att man skulle behöva visa om man segla till St Croix. Jag tittade i piloten men kunde inte hitta något. Jag hade inte heller hört något om det av någon annan seglare. Visserligen är St Croix amerikanskt territorium, men ingen egen stat, så jag räknade med att det hanterades olika än de andra staterna där jag vet att man behöver visum. Detta var ju Karibien och Virgin Islands som dels tillhörde England och dels USA. När vi kom fram frågade vi i marinan och de visste inte. Cutoms var redan stängd, men vi ringd upp Customs på flygplatsen och Bobbi frågade dem om man behövde visum om man kom med egen båt till St Croix och en var amerikan och de andra svenskar, Svaret var att det behövdes inget visum. Skönt – så var det avklarat – trodde jag! En av killarna på marinan körde mig till en biluthyrare där jag hyrde en jeep.

St Croix ligger 40 sjömil söder om de övriga Virgin Islands. De är omgivet av av det största barriärrevet i hela Karibien, vilket ger möjlighet till fin snorkling och dykning. Tyvärr blåste det för mycket för att vi skulle kunna prova på det. St Croix tillhörde Danmark 1733 – 1917, liksom St Thomas. Christiansted var huvudstad för de danska öarna. De flesta gatorna har danska namn och en hel del av bebyggelsen är typisk danskinspirerad.

På kvällen körde vi till Christiansteds centrum och gick längs den rätt trevliga kajen med flera restauranger. Vi beslöt oss för att äta på ,,,,, . Det visade sig att de hade en dansk meny. Kyparen blev något förvånade då vi utifrån den beställde vår mat. Han var van vid att folk blev förvånade och efter en stunds idoga försök med att komma underfund med var där stod, gav de upp och frågade efter en engelsk meny. Maten smakade bra, även om det inte var speciellt danskt.

2011-04-27, St Croix Marina, Christiansted, St Croix
21 timmar olagligt i USA
Vi ordnade med lite innan vi begav oss alla till customs. Det stod i piloten att alla måste infinna sig personligen. När vi lämnade fram pappren och passen, så tittade han ett bra tag i dom sedan frågade han mig var jag befann mig den 18 april! Jag svarade honom att jag inte direkt kunde säga var jag var den 15 april, jag hade ju varit på så många ställen i Karibien de senaste månaderna. Då sa han att jag hade ett problem. Anledningen till att han frågade var jag var den 28 april, förstod jag senare berodde på att han sett att Alexandra och Sofia stämplat in i Amerika på sin resa ned till Karibien. Jag var olagligt på amerikanskt territorium! Bobbi var ok, då hon var amerikanska, flickorna var ok, då de flugit in till USA på vägen till Karibien, men jag hade seglat dit! Jag frågade varför man behövde visa och hur man skulle få tag på ett i Karibien. På frågan varför, fick jag svaret att ett den 11 september hade allt ändrats och jag kunde ju ha en kärnvapenbomb ombord! Ok, men leta igenom båten då – men det var de inte intresserad av. På frågan om hur jag skulle skaffa visa fick jag inget riktigt svar, det var bara flyg och färja som gav visa (det kunde inte stämma men det hjälpte inte mycket att påpeka det). Och det här var ett stort problem då jag varit på amerikansk mark i 15 timmar. Så det skulle inte räcka med att vi bara segla iväg, ett brott var begånget och det mot den amerikanska staten! En högre tjänsteman från staden skulle tillkallas, men då det snart var lunch så skulle personen ifråga komma först efter lunch, närmare bestämt kl 13:15, så jag skulle återkomma då. Således fick jag fortsätta att vistas olagligt i USA. Jag körde flickorna till en strand och sedan körde Bobbi och jag tillbaka custom. Där var nu en kvinna som troligen hade högre ställning än de andra. Hon ställde några enkla frågor, sedan började hon ringa till olika personer. Efter 1 timme stod det klart att jag skulle få ett temporärt visa som skulle gälla i 30 dagar. Men om jag lämnade amerikanskt territorium, så upphörde visat! Det var ju ett problem, då vi tänkt segla till Van Dyke som är brittiskt för att sedan segla till Puerto Rico. Bobbi pratade mycket med en av tjejerna där och efter ett tag gick de ut. När de kom tillbaka viskade Bobbi till mig att det fanns en lösning och vi skulle lämna customs. Lösningen hade Bobbi fått av den ena tjejen. När ni är i St Thomas, ta färjan till Tortella som är brittiskt och åk sedan tillbaka till USA. Då har du kommit in till USA och får då ett permanent visa på 90 dagar där du kan segla ut och tillbaka till amerikanskt territorium! Att detta skulle undanröja risken att jag tog in några farliga vapen på Amelit kan jag ej förstå. Efter denna upplevelse har min inställning till det amerikanska förståndet påtagligt förändrats! resten av dagen ägnades åt att se oss omkring lite. Jag hade redan vid lunchtid hyrt en Jeep, så nu kunde vi köra runt ön och se lite. Vi tog också en gratis färja ut till Protestant Cay, då vi hört att där skulle en fin restaurang. Protestant Cay är en lite ö med finna sandstränder som bara ligger 200 meter från Christansteds hamnpromenad. Men det visade sig att det var en timesharing hotell som låg där och restaurangen var bara öppen 1 dag i veckan, tisdagar, och då var det BBQ. Så det var bara att ta färjan tillbaka till Christansted. Som tur var gick den fram och tillbaka hela tiden så det blev ingen lång väntan.

 

2011-04-28, St Croix Marina
Segling till St Thomas – 37 sjömil
Vid åtta tiden checkade vi ut från marinan. Marinan har mycket trevlig och vänlig personal, men själva marinan är något skvalpig, då vågbrytare saknas. Vi passade också på att tanka 142,1 gallon = 538 liter, vilket kostade 603 dollar. Det ger 5,60 SEK per liter – hitintills billigast!

När vi skulle kasta loss hopade Alexandra i land för att lossa en förtöjning, och i ivern tog en till och då drev vi ut från kajen och Alexandra stod kvar! Vi skrattade gott och ifrågasatte om vi skulle plocka upp henne! Som kapten tyckte jag det var säkrast, då jag annars skulle få problem med crew listan när vi kom till St Thomas och behöva förklara att en crew saknades.

Vi hade ostlig vind på omkring 12 m/s , och lite swall så vågorna var omkring 3 meter men med halvvind blev det en fin segling och flickorna njöt och skrattade då de vid ett par tillfällen fick en havsdusch. Det var härligt att se att de inte blev sjösjuka, utan vant sig vid sjögången. Vi seglade in i St Thomas Habour som är en mycket skydda vik. Bredvid ligger St Thomas huvudstad, Charlotte Amalie (uppkallade efter en dansk drottning – jo St Thomas har också varit danskt).

Vi lade till i Yacht Haven Grande som ägs av IGY, som bl.a har marinor i Rodney Bay, St Martin, och Puerto Rico. Tack vare att jag seglade med ARC 2010 har jag rabattkort på dessa marinor. Det hjälper lite då de är mycket dyra marinorm men med hög klass och säkerhet. Här i Yacht Haven Grande finns ett område med 5 restauranger/barer samt 29 affärer förutom 1 pool och ett hotell. Vi var totalt 5 båtar i denna mega marina! Det visar att här finns ett ekonomiskt problem! Amerikanarna som normalt fyller upp denna hamn saknas!

Vi tog en promenad in till staden, men när vi gick upp på en sidogata, blev vi stoppade av ett par bastanta kvinnor. De arbetade för någon kyrka. Anledningen till att de stoppade oss, var att de ville varna oss för att vi var på väg in i ett dåligt område. Vi fick besked, att håll er längs vattnet så är ni säkra. Tacksamma följde vi rådet. Vi åt på Vindwards Passage och tog en taxi tillbaka. Men då blev vi rånade – ja inte bokstavligen med vad säger ni om 20 dollar för 1 km färd och dessutom plockade han upp en passagerare till på vägen. Det hjälpte inte att protester, så det var bara att bita ihop. Första och sista gången jag tar taxi här!