2010-09-27, Culutra

Segling till Puerto Sherry, 88 sjömil

Vi lättade ankar vid 9-tiden, för att segla till Cadiz, drygt 60 sjömil österut. När jag tog upp ankaret, visade det sig att jag fått napp! I ankaret hängde en hummertina, men tyvärr ingen hummer, då det var bara att få loss den. Den senaste tiden har det inte varit mycket vind och även idag uteblev vinden och det blev motorgång. Efter ett par timmar kom delfinerna, denna gång riktigt stora på närmare 3 meter. De hoppade dock inte så mycket och efter ett tag försvann dom. De hade nog inte varit på riktigt lekhumör. När vi närmade oss Cadiz ropade jag upp marinan på VHF’n. Det visade då att de inte hade plats för oss, så jag valde att gå till Puerto Sherry som bara ligger drygt 2 sjömil NO om Cadiz. När vi närmade oss hamninloppet såg vi en 6 våningsbyggnad mitt framför hamnen, där man bara rest väggarna (man hade dock kamouflerat detta med att hänga en väv framför). Bredvid låg fler fina villor, men bredvid dem så fanns ett 10-tal villor där man också bara rest väggarna. Nu skulle man

kunna tro att de höll på att bygga för fullt, men det skulle visa sig att det var för över 6 år sedan dessa väggar byggdes och sedan har det inte hänt något. Ett tydligt bevis på den svåra depression som länge varit i Spanien. Vi fick en plats bland ett stort antal större motorbåtar, som skymde utsikten från vår plats. Nu var det ju inte så mycket att se ut på, men det kändes inte trevligt att bara se på sidor/aktrar av motorbåtar, då dessutom var relativt skamfilade.

2010-09-28, Puerto Sherry

Segling till Rota, 6 sjömil och lite insikt i spanska kvinnors pratförmåga

På morgonen gav vi oss ut på upptäcktsfärd i Puerto Sherry. Precis bredvid marinan låg ett fint strövområde med påkostade gång- och cykelvägar och diverse skulpturer och utsiktspunkter. Visst är det fint med fina promenadstråk, men det hade kanske varit bättre att prioriterat byggnaderna, så att det hade funnits några människor som kunnat utnyttja de fina promenadstråken! Så småningom kom vi till ett välbärgat område med mycket fina villor. Samtliga hade galler för fönstren, även på andra våningen. När vi lite längre bort kom till en infart till ett villaområde där det var bommar och stora skyltar som talade klart och tydligt om att obehöriga hade inte tillträdde, började jag undra hur stor kriminallitet finns här, eller är det bara att göra sig extra viktig, som man vidtar dessa åtgärder? Rekordet var ett flerfamiljhus, där man satt galler för fönstren på 7:e våningen! Kunde vara så att man ville skydda dem som fanns i våningen från att ramla ut(?) eller trodde man på fullt allvar att någon skulle klättra in genom fönstren på 7:e våningen! Båda anledningarna verka lika orimliga, och jag lyckades aldrig få en förklaring. Jag hade förväntat mig att se någon Sherrygård eller liknande, men hittade inget tecken på att staden hade något med Sherry och göra, frånsett namnet!

Vi begav oss tillbaka till hamnen för att gå till Rota och hoppades att där finna en trevligare hamn med bättre omgivning. Rota låg bara 5 sjömil bort så det blev en snabb seglats dit. På vägen ditt passerade vi en stor örlogsbas, där det fanns både spanska och amerikanska krigsfartyg. Vi lyckades slinka igen en konvoj av krigsfartyg som var på väg in i hamnen, utan att bli uppkallade eller beskjutna:)!

Vi fick en fin plats i marinan med både utsikt mot kvällssolen och över inloppet. Tyvärr fanns här inte WiFi-nät, som vi kunde nå från båten, men i övrigt fanns allt vi kunde önska. Vi tog en promenad längs den fina strandpromenad som finns här. Strandpromenaden var påkostad, med fina bänkar uppbyggda av kakel i vackra mönster. Stranden var också fin och här fanns en del som solade, men få som badade. Vi stannade till vid en av de många barer som fanns och gjorde lite vätskepåfyllning, Lena hade förlorat ett vad, så hon stod för notan. Vid bordet bredvid oss satt en spansk tjej med sin kille. I närmare 1 timme höll hon en monolog. Orden strömmade ut i ett fantastiskt tempo och det var enbart vid två tillfällen killen kunde lyckas inflika ”Si” och det var när hon tände sina cigaretter. Nu börjar jag förstå varför de spanska männen går ut själv utan sina fruar, när de skall ta en öl. Den här killen skull nog snart också lära sig den läxan:)! Efter vätskeförstärkningen försökte vi hitta en restaurang, men antingen var de folktomma eller stängda. Vi fick tillslut ett tips om en restaurang, som skulle vara den bästa i Rota. Ett tag trodde jag det var hans svåger som drev restaurangen, men det skulle vissa sig att killen var ärlig. Restaurangen hade en stjärna från Michelin. Vi tog den lufttorkade spanska skinkan till förrätt och fisk till huvudrätt och kunde konstatera att de förtjänat stjärnan och blev positivt överraskade av priset då det inte var så dyrt. 80 Euro för maten och en flaska gott vin samt dubbel espresso får betraktas som mycket prisvärt.

 

 

 

 

2010-09-29, Rota

Tur och möte med intressanta amerikaner

Vi cyklade längs strandpromenaden vid Rota. Det var en imponerande strandpromenad som gick längs den bredda fina stranden, med vackra byggnader. När strandvägen tog slut fortsatte en fin gångväg som var uppbyggd av trägångväg drygt 1 meter över sanden i den idylliska ”skogen”. Vi cyklade drygt en timme innan vi vände. Vi såg både bomullsfält och 3 -4 meter höga bambufält. Jag trodde inte det fanns bomullsfält i Europa, så jag var tvungen att plocka lite, för att känna att det var riktig bomull, och det var det.

När vi cyklat ett tag tillbaka så stannade Lena. ”Jag har fått punktering på framhjulet!” Jag hade inga verktyg, så det blev att Lena fick leda cykeln, medan jag cyklade i förväg för att försöka hitta en bensinstation! Två kvarter bort hittade jag en Ford verkstad. Kl var över 7 på kvällen, så de höll på att stänga, men var vänliga nog att hjälpa till och låta oss låna en luftpump. Det hjälpte dock inte mycket, då luften pös ut genom hålet, nästan lika fort som vi pumpade in. Jag frågade då om de hade en tryckflaska med lagningsmedel, som man kan pumpa in i bildäck om man fått ett håll. Det hade de inte, men blev hänvisade till huset bredvid. Vi gick ditt och det visade sig att vara en cykel och MC verkstad! Klockan var 10 minuter över 7, men det stoppade inte mekanikern från att kvickt laga cykeln! Jag passade också på att köpa en flaska med tätningsmedel om olyckan skulle vara framme igen. (Min sagolika tur var framme igen – eller som jag brukar säga på skånska – ”Jag har halm i tofflorna!”) Vi kunde fortsätta vår cykelfärd och strax efteråt fann vi en Carrefour affär. Efter lite diskussion och diverse hjälp med översättningen hade vi fått klartecken på att om vi handlade för mer än 40 Euro, så skulle de köra varorna till båten. Ett problem man har när man är ute och seglar, är att hitta välsorterade affärer nära båten, men hittar man en Carrefour affärer här i Spanien, så kör de ofta maten till båten. Så det blev storhandling – eller vad sägs om tex 10 flaskor juice. Vi kunde sedan köra med en liten påse bröd och skinka till båten, till morgondagens frukost, medan resten skulle komma nästa morgon.

På kvällen gick vi upp till ett litet torg för att äta middag. Bredvid oss satt ett äldre amerikansk par, Judy och Lennart. Det visade sig att Lennart’s föräldrar inte kom från Sverige, trots sitt svenska utan England, medan Judy’s far kom från Sverige. Lennart som var 75-år hade börjat segla för 3 år sedan(!), medan Judy hade bott på segelbåt sedan 1984! De hade seglat över atlanten från Florida och var nu på väg till Gibraltar för att sedan gå till Marocko och Kanarieöarna. Lennart har en dröm att korsar ekvatorn innan han dör, så de skall segla till san Salvador och upp längs den sydamerikanska kusten. De har tre hundar ombord en stor, okänd ras och en doberman och en liten hund. Alla hundarna gör sina behov på kommando! Judy håller fram en liten skål och sedan är det bara att lämpa det över bord! Jag ser fram emot att få träffa dem igen!

 

2010-09-30, Chipiona

Segling till Chipiona, 20 sjömil och grundkänning samt riskerar att utsätta för ett raketanfall!

Vi seglade vi middagstid, efter att fått yoghurt recept från Judy, till Chipiona. Det var en kort tur på drygt 3 timmar. Jag hade läst i piloten (böcker som beskriver insegling till hamnar samt lite övrig info om hamnarna och farleder) att djupet skulle vara minst 4 meter vid lågvatten. Det var lågvatten när vi seglade in, men inga 4 meter utan 2! Eftersom Amelit har ett djupgående på 2,3 m, så blev det grundkänning, men jag kom av grundet relativt snabbt och kunde sakta ta oss in i hamnen närmare den inre piren där det var djupare. Hamnen är en kombinerad marina och fiskehamn, vilket får till följd av att det är gott om måsar och en hel del måsskit på bryggorna. Dock verkade det som hamnen och fiskmåsarna hade en överenskommelse, att de skulle hålla sig borta från pontonerna när det låg båtar där, så vi slapp i alla fall att få båten nedsmutsad. Vi tog en promenad in till staden och hittade en butik som sålde 3G modem och abonnemang (då marinan inte hade något WiFi-nät, inte ens på deras eget kontor). Jag hade haft ett i Portugal, men givetvis gick varken abonnemanget eller dingeln att använda här, även om jag köpt det portugisiska abonnemanget och dingeln från Vodafone, kunde jag inte använda dingeln här, utan skulle vara tvungen att köpa ny dingel och abonnemang. Nu var det så att den här Vodafone-affären hade slut på dingeln, så det fick bli ett abonnemang från konkurrenten Orange. Tillbaka till båten för att koppla upp sig och surfa. Då programvaran installerats, visade det sig att det inte fanns någon täckning. Tillbaka till affären och klaga. Tjejen tittade på PC’n och såg att jag hade Vodafone också installerat och det gick inte! Avinstallera Vodafone, men det hjälpte inte. Slutade med att jag avinstallera Orange för att på nytt installera det, och då gick det. Tänk vad teleoperatörerna kan gör livet surt för oss användare, utan att de når sitt syfte att försöka knyta fast oss till operatören. I detta fall hade Vodafone, om de inte låst dingeln för portugisisk respektive spansk användning, fått behålla mig som kund. Nu blev det rakt motsatt effekt! Undrar om de skall lära sig att vara mer kundorienterade

 

2010-10-01, Chipiona

Spöktur på cykel längs Algarvekusten och champagne

På eftermiddagen tog jag en längre cykeltur längs kusten söder om Chipiona. Jag hade börjat vänja mig vid de fina gångvägarna som är uppbyggda som ”broar” en meter över marken. De är utmärkta att cykla på, då det är ytterst få människor som går på dem. Den här mycket påkostade gångvägen ledde efter några kilometrar till ett stort lyxigt bostadsområde, med finna konstgjorda dammar, precis vid stranden och där fanns rostfria cykelställ och ett ställ med med 10 kranar i rostfritt stål för att skölja av fötterna när man kom från stranden! Bredvid fanns en fin golfbana! Kan det bli bättre???
Nej kanske inte, men det verkar som ingen har råd att betala … husen har stått tomma sedan de byggdes och det var väl för 4 år sedan !!!
Så när man ser detta förstår man att Portugal och framförallt Spanien har ekonomiska problem och detta är inte bara en tillfällig lågkonjuktur utan snarare ett stort systemfel!!!

 

2010-10-02, Chipiona

Segling till Vila Real de San Antonio och på väg in i ett stridsområde med risk för raketanfall!

Vi lämnade Chipiona vi 14-tiden för att komma fram till Vila Real de San Antonio vid midnatt.

På vägen dit blev vi uppkallade av ”Warship FX1”, som meddelade att vi höll på att segla in i deras övningsområde där de sköt robotar. Vi blev ombedda att ändra vår kurs till rakt nordlig och hålla den i 1 timme. Det var inte svårt att lyda den uppmaningen, då de hade ett klart övertag i form av 5 större krigsfartyg. Efter et tag såg vi hur de avfyrade två robotar och vi kunde följa robotarna med hjälp av den rökpelare de framkalla. När vi kunde återta vår kurs fick vi en bra vind från styrbords sida och kunde segla 7,5 knop. Härlig segling och bra då det mörkande då det fanns en hel del fiskenät och risken att fastna i ett minskade om inte propellern snurrade.

Strax efter kl 23, kunde jag gå för motor in i flodmynningen. Här kan det vara upptill 3 knops ström, men jag hade valt att gå in just vid högvatten och strömmen var bara 1 knop, men likväl ”småkokte” vattnet som det ofta gör när kraftig ström och vind möts i en flodmynning. Strömmen ökade sedan till 2,5 knop när vi kom längre in i floden. Det gällde att ta hänsyn till strömmen när vi skulle gå in i hamnen där inloppet bara är 40 m brett. Även i hamnen var det strömt, men det gick bra och själva tilläggningen var rätt enkel då vi hade strömmen precis i aktern.

På andra sidan floden ligger Ayamonte, som tillhör Spanien, floden utgör nämligen gräns mellan Portugal och Spanien. Här gäller det alltså att komma ihåg att ändra klockan 1 timme, beroende på vilken sida om floden man är. Miljön har visa drag av arabisk stil, så det är en mjuk tillvänjning av som komma skall. Jag tog en kort nattlig promenad. Centrum var snabbt avklarat då det bara bestod av ett par kvarter runt ett fint torg med apelsinträd.

 

2010-10-03, Vila Real de San Antonio

Regn för första gången på länge – vilodag

Det visade sig att det regnade då jag steg upp på morgonen. Första gången på säkert över en månad! Jag hade nästan börjat tro att det aldrig regnade här, men de har ju 300 soldagar om året så det är lång mellan regndagarna. Dagen ägnades åt websurfing, bl.a. för att ta reda på vad vi skulle se och göra i Marocko.

2010-10-04

Tur med jollen uppför floden

Vi tog en tur uppför floden. På vägen såg vi både hägrar och storkar i ett stort antal, där de gick i den dyiga strandkanten och åt. När vi kommit drygt 10 sjömil upp, låg det en liten by och utanför den låg ett 10-tal båtar för ankar, flera av dem riktiga långliggare. På vägen tillbaka körde vi in om till Ayamonte. Vi hade tur att där låg en svensk båt, Marie från Nordön. Vi fick låna deras kort så vi kunde komma in och ut ur marinan. En snabb tur och byn och sedan lite proviantering avslutade kvällen.

Imorgon lämnar jag Europa och det kommer att dröja ett bra tag innan jag trampar europeisk mark igen och framförallt innan Amelit seglar på Europeiskt farvatten!!!