2010-06-13, Amsterdam

Nattsegling på Hollands kanaler till Rotterdam – ”Staande Mast Route”

 Man kan segla på kanalerna från Amsterdam till Rotterdam utan att ta ned masten. Man måste dock lämna Amsterdam på natten och segla i konvoj, då de första 11 broarna närmast Amsterdam bara öppnas för denna konvoj (pga av den täta biltrafiken över broarna) varav en är en järnvägsbro. Totalt består sträckan av 51 broöppningar och 3 slussar. (Jag hade tappat räkningen långt innan vi kom upp till 51 men detta stod i Piloten.) De 51 broarna hade olika utformning och teknik för att hissa bron, en av de mer ovanliga ser ni här bredvid. Vill du veta mer kan du läsa på bifogad länk:: http://www.varendoejesamen.nl/app/upload/downloads/CDR018-5%20DOWTK%20Staande%20mast%20januari%202011.pdf

Vi samlades i Houthhaven strax innan midnatt, efter att fått den första broöppningen. Det visade sig att vi skulle bli totalt 7 segelbåtar som skulle segla i konvoj. Eftersom vi var störst blev vi ”konvojledare”. Jag hade räknat med att broarna skulle öppna sig allt eftersom vi kom, men det skulle visa sig att så ej var fallet. I vissa fall fick vi vänta upptill 1,5 timmar innan broöppning och oftast var det 5 – 15 minuter. Så visst blev det en del väntande och vi kom ej fram till Rotterdam förrän 14:40 – en sträcka på 50 sjömil.

Det var rätt fascinerande att sakta glida fram på kanalerna i mörkret, och svagt skönja olika hus och en del husbåtar. Vi kom till Leimuiderbrug kl 03:20 och fick veta att denna bro inte skulle öppna förrän kl 05:00, så här blev tillfälle till lite sömn. Kl 05:00 punktligt öppnades bron och efter en stund steg solen upp och nu kunde vi njuta av omgivningen. Sakta segla vi fram, eller rättare sagt gå för motor, då man på merparten av sträckan ej får segla. Visa sträckor var begränsade till 5 knop, andra var ”svall begränsning”, det innebar att man fick själv anpassa hastigheten utifrån det svall man orsakade. Detta svall fick ej går över den lägre kanalkanten, så det innebar att vi med längre vattenlinje, kunde gå lite fortare än de andra som hade kortare vattenlinje, då vi orsakade mindre svall. Detta kunde vi göra då konvojen gällde bara för de 11 första broarna. Då kom vi till en större sjö och de andra låg en bit efter. Jag styrde självsäkert ut i sjön, visserligen såg jag en kanal vid sidan men jag såg också att sjön anslöt till kanalen ett par sjömil längre bort och på sjön skulle jag kunna segla fortare, så givetvis valde jag sjön! Men genvägar är ibland senvägar! Jag såg att den andra båten som låg en bra bit efter oss följde efter, för att sedan gör en skarp gir och gå in i kanalen vid sidan av sjön. Snart upptäckte jag orsaken. På sjön var det 2,3 – 2,7 m så det fanns ju vatten under kölen (jag hade börjat vänja mig vid att bara ha ett par decimeter vatten under kölen), men nu upptäckte jag att det saknades djup där sjön anslöt sig till kanalen. Sakta närmade jag mig kanalen, men märkte snart att det började bli trögt och vågade ej att fortsätta, då jag skulle kunna riksera att fastna och det skulle inte komma något tidvatten som lyfte mig, så det var bara att vända och kör tillbaka över sjön och in i början på kanalen. Plötsligt hade jag alltså kommit sist och det var nog några som log lite extra när jag segla om dem 30 minuter senare.

 

Vi passerade den ena byn efter den andra och tidvis seglade vi på en kanal som låg 5 – 10 meter över kringliggande land – en märklig upplevelse! Vi hade trädgårdar som gränsade till kanalen på båda sidor om oss och fantastiska hus, en del med vattenrutschkana rakt ut i kanalen och en del med motorbåten parkerad genom att hissat upp den för att undvika svallet. Vi kom också till ställen där tvärkanaler på upptill 500 meter delade in orådet i ”kvarter”. Ser mer om detta på separat film.

Vi passerade också ett par broar som inte behövdes öppnas, men det var bara frigång på 2,5 meter då masten på Amelit är totalt 21,5 meter hög. Visst kändes det som om masten skulle ta i, men som tur var hade de mätt rätt! Det jag lärde mig på denna färd att både vattendjup och brohöjder kan förhöja spänningen på en resa!

Kl 14:40 kom vi slutligen till Rotterdam och la till i Stichting Veerhaven, bara ett par kvarter från centrum. Ånyo hade vi tur och fick en fin plats. Hamnen rymmer inte mer än ett 15-tal gästbåtar! Det blev en kort tur i Rotterdam på kvällen, men vi var rätt trötta, så det blev sänggång innan kl 24:00!

Rotterdam

I Rotterdam såg vi en Zeppelinare och flera speciella byggnader, samt någon typ av rigg. Att Rotterdam är världens största hamn gick ej att ta miste på. Här ser vi bl.a. ett flytande hotell, ett av Rotterdams hamnkotor ett. De hade också byggt en speciell port som kan stängas om vattennivån skulle stiga för mycket.