2011-03-12, CrewsInn

Thomas och Kerstin kommer!

Så var det dagen då Thomas och Kerstin, mina bästa barndomsvänner, skulle komma. Jag hade beställt transport till flygplatsen av Jessi James. De kom lite tidigare än jag beräknat så de hann ta en öl innan vi kom och hämtade dem. Nu är det ju så att Kaj’s schema är fullspäckade och ger inte utrymme för någon vila, vilket Kerstin och Thomas snabbt blev varse! De hade kommit till Martinique kvällen innan, men vaknat redan kl 02:00 och ej kunnat somna om. Sådant straffar sig:)! Trots allt var det ett kärt återseende – senast vi sågs var på avseglingsfesten i Dockan den 13 juni 2010!

Men nu hade jag bokat biljetter till en föreställning där de finalisterna i Trinidad Festivalen skulle uppträdda! Kl 19:00 började uppträdandet och höll på till 24:00 och vid det laget var både Thomas och Kerstin slut!

 

2011-03-13, Crews Inn

En utflykt till Trinidads regnskog och våtmarker

Kl 09:00 kom Jessys transportbuss och hämtade oss. det blev först besök vid ett litet vattenfall där Thomas passade på att bada.

Vi såg också märkliga odlingar där man odlade någon sorts frukt.

Det bar sedan av  till ett gammalt kaffe odlingsområde. Här fanns höga bambuträd, många sällsynta fåglar och även kolibri, samt vackra blommor.

 

2011-03-14, CrewsInn

Vilodag

Ja, sådant finnes faktiskt i Kaj’s kalender!

Vi handlade dock efter mycket diskussioner med tullen, alkoholaktiga drycker taxfree, fast vi ännu inte klarerat ut. Vi skulle segla tidigt nästa morgon och ville klarera ut, men då tullen har öppet 24 timmar om dygnet så lät de oss ej klarera ut. Men efter mycket tjat fick vi tillslut ok på att handla ut spriten och lämna det hos dom, tills vi skulle checka ut. Att bäöra dessa kartonger räknades ej som arbete utan enbart nöje, varför rubriken fortfarande är giltig:)

2011-03-15, Crews

 Segling till Grenada med förhinder

Kl 06:00 så var jag hos customs, men det visade sig att killen som var ansvarig för utklareringen var försenad så det var bara att vänta. Kl 07:00 kom han. Han meddelade då att det var övertidsdebitering om vi skulle klarera ut nu. Varför inte vänta till kl 08:00? Nej jag ville iväg nu för att komma fram till Grenada när det var ljust. Det kostade 100 kr i övertidsdebitering, men det fick det vara värt. När jag kom till tullen, så började de titta i sina papper och upptäckte att jag inte varit där när jag klarInnrade in! Jag förklarade att jag fått besked av när jag klarera in att allt var klart, så jag hade trott att det hanterade även tullärende. Nej så var det inte! Jag fick vänta på att den kvinnliga chefen skulle komma. Jag fick via skvaller snabbt veta att hon skulle vara en riktig bitch! Det lät lovande! Efter två timmar kom hon och snabbt förklarade hon att detta var något som myndigheten i Port of Spain skulle titta närmare på och hon skulle ordna en transport av mig dit! Efter drygt 1,5 timmar kom transporten och hämtade mig, Bobbi följde med mig.  Killen som körde var trevlig och vi hade ett bra samtal där jag förklarade hur jag missförstått situationen.  När vi kom fram gick killen in till den som skulle förhöra mig och verkade ge en kort resumé av ärendet. Sedan fick vi sitta och vänta ytterligare 0,5 timmar innan vi och en sekreterare kallades in. Jag fick ånyo berätta min historia. Bobbi inflikade en del kommentarer och snart så skrattade både förhörsledaren och sekreteraren hjärtligt. Efter förhöret fick vi gå ut och sätta oss att vänta igen. Det verkade som killen drog ärendet för sin chef. Efter 0,5 timme kallades vi ånyo in. Förhörsledaren läste nu ur lagboken där det stod att den förseelse jag gjort skulle ledda till 4 000 Trinidad Dollar i böter ( 1 Trinidad Dollar = 1 SEK). därutöver skulle allt beslagtas som kunde misstänkas var infört mot gällande bestämmelser. det blev tyst ett tag, sedan meddelade han att man inte tänkte låta förseelsen få någon påföljd, men att jag i fortsättningen måste vara nog med att följa gällande bestämmelser.  Samma kille som kört oss dit körde oss tillbaka. Det var en lättad Thomas, då jag ringde honom och meddelade honom att han kunde möta oss hos tullen om några minuter, för att bära ombord spriten. När vi kom till tullen så skojade Bobbi återigen på sitt humoristiska sätt. Det var ett galler mellan tullen och oss vanliga dödliga. Men gallret var så grovt att hon kunde sträcka in sin händer och säga till den ena tullaren “kom hit här”. Han backade något förskräckt bakåt. Då fällde hon kommentaren: “Du är den första man som backat när jag ville ge dig en kram”. Detta fick alla inklusive den kvinnliga chefen att skratta  och sedan var allt frid och fröjd och vi var hjärtligt välkomna tillbaka.

Kl 15:00 kunde vi äntligen kasta loss. 9 timmar försenade! Det var helt klart att vi inte skulle komma till Grenada förrän sent på natten, men det fick vara så. Segling från Trinidad till Grenada var var rätt skumpig pga av strömmar och vindriktning. Nu hade vi tur med måttlig vind och dessutom något från ostsydost, vilket är ovanligt vid denna tid på året, men det verkade som naturen skulle blidka  mig lite. Dessutom fick vi fullmåne, så seglingen till Grenada blev en fröjd!  Kl 03:00 kunde vi lägga till i Port Louis.

2011-03-16, Port Louis, St George, Grenada

Tvättning av Amelits botten

Jag hade lagt märke till ökad beväxtning undertill, så när Martin erbjöd sig att dyka ner under botten och tvätta hela skrovet för 800 SEK, så tackade jag snabbt ja. Vi passade på att proviantera lite då vi hade relativt nära till en större livsmedels affär.  Vi blev glatt överraskade när de dessutom visade sig att två killar tog varsin vagn och körde över allt vi handlat, medan vi kunde ta dinghyn tillbaka. På kvällen tog vi en taxi ned till Prickly Bay och Deep Blue. Där serverades vi en utsökt middag.

2011-03-17, Port Louis

Rundtur på Grenada

Vi fick en tur upp till ett vattenfall där vi kunde svalka oss. På vägen dit visade det sig att vägen var avspärrad pga av en olycka som skett kvällen innan och de höll nu på att bärga bilen. Det visade sig att bilen fallit 20 meter rakt ned för ett stup och träffat en palm. Jag tänkte i mitt stilla sinne, undrar hur många som dog här? När jag frågade killen bredvid mig, log han och sa: Ingen! Du har föraren till höger om dig! Jag vände mig om och tittade på killen bredvid mig. Han hade ett litet bandage om armen det var allt! Somliga har änglavakt!  Vänster framhjul har låst sig så han for av vägen.

Vi fick vända och köra tillbaka då det skulle förmodligen ta ytterligare någon timme innan de fått upp bilen. Tillslut kom vi till vattenfallet och kunde svalka oss. Vi körde också över ett berg, där det fanns apor.

2011-03-18, Port Louis

Segling till Sandy Island, Carriacou

Jag hade hört av Mary af Rövarhamn att Sandy Island skulle vara fint med klart vatten, fina stränder och en del saltvatten insjöar, så det var hitt vi var på väg. Vi kom fram strax innan skymningen och kunde njuta av en fin solnedgång.

2011-03-19, Sandy Island

Segling till Petit St Vincent och Union Island

Vi tog en tur in till stranden  och Thomas och jag snorklade lite innan vi seglade vidare till Petit St Vincent. Här ankrade vi upp och tog dinghyn intill land och gjorde ett besök på resroutens mycket trevliga bar. Stranden vi Petit St Vincent är en höjdare.

Vi seglade sedan vidare till Union Island, där vi kunde lägga till vid en boj.

Jag hade när jag besökte Union Island för 12 år sedan tagit jollen ut till en liten ö som ligger precis utanför Clifton. Jag trodde att ön var obebodd och att vi skulle få ha den för oss själv. Jag blev rejält förvånad då jag upptäckte en liten koja på ön och att det bodde någon där. Mannen som bodde där, hette Russels Douglas och ön Thomasson Island, skulle det visa sig. Russels berättade stolt att han var kung på ön och att han bott där i över 8 år. Jag talade om för honom att jag kom från Sverige och frågade om han kände till det landet. Jo, då – drottning Silva och Ingemar Stenmark kände han till. Det hade han läst på bilder i svenska tidningar som seglare lämnat till honom. Om jag kom tillbaka om 8 år skulle han satt upp en bar för seglare. Historien skulle dock visa sig att det inte blev han som satte upp baren utan Jonti på ön bredvid, men i vilket fall som helst skulle det vara roligt att träffa honom igen.

Så när vi lagt till tog vi dingyn till Thomasson Island och mycket riktigt var Douglas där och vinkade vänligt in oss och guidade oss hur vi bäst skulle komma in i det grunda vattnet.  Jag berättade historian för Dougglas och frågade varför han inte öppnat en bar, men fick aldrig något riktigt svar på frågan. Däremot visade han oss runt på ön och visade dels hur mycket Ivan hade förändrat ön och de förbättringar han gjort. Jag tackade för att vi fått hälsa på och önskade honom lycka till i framtiden samt gav honom en peng som tack för rundvandringen.

Vi tog sedan dinghyn över till Happy Island och Jonti. Här tog vi ett par RomPunch medan vi kunde njuta av solnedgången över Bequia. Vi fick också tillfälle att se Jontis bostad och kunde se skillnaden av utfallet. Det var bara att konstatera att Jonti lyckats med det som Douglas tänkt. Man kunde också se på Jonti hur stolt han var över sin ö, på samma sätt som Douglas var över sin ö.

    

Vi fick en vacker solnedgång som vi kunde sitta och avnjuta i Clifton på Union Island

2011-03-20, UnionIsland

Segling till Salt Whistle Bay

Vi seglade den korta sträckan till Salt Whistle Bay. Det är en liten normalt rätt skydda vik.

Vi gick över ön och besökte Robert på hans bar .

  

 

 

Vi åt en god middag på den lilla resorten i Salt Whistle Bay, som har fantastiska små hyddor med stenbord.

På kvällen började det att rulla duktigt och det ökade sedan under natten. Jag trodde att Thomas och Kerstin skulle ha lite svårt att sova i de kraftiga rullningarna så jag gick upp och frågade om de ville att vi skulle ankra i en annan vik. Det visade sig att Thomas sovit, men nu när de var vakna tyckte det att det var en bra ide. Det var ju skönt att det var nästan fullmåne, så vi kunde lätt segla runt ön och ankra på andra sidan. Där var det lugnt och inga rullningar, så snart hade lugnet lagt sig över amelit igen.

2011-03-21, Myreau

Segling till Tobago Cays – 3 sjömil

Det blev en kort segling till Tobago Cays. Vi gick in “bakvägen” och den här vägen mötes man av de fantastiskt turkosa vattnet på ett mer effektfullt sätt än man annars gör vid den normala inseglingen. På kvällen blev det Lobster på beachen, det börjar bli en ritual när vi kommer till Tobago Cays.

2011-03-22. Tobago Cays

Segling till Mystique

Vi fick ännu en kort segling till Mystique, men för första gången på länge fick jag kryssa. På kvällen blev det besök på Firefly. Det blev ett par av deras berömda Dry Martini innan matten och sedan blev det dans och ytterligare någon drink, så man få nog säga att kvällen blev rätt blöt.

  

  

2011-03-23, Mystique

Segling till Bequia

Vi fick en riktigt fin segling till Bequia, det ända som fattades var att få se en val, men av det blev det intet.

2011-03-24, Admirality Bay, Bequia

Segling till Wallilabou, St Vincent och sedan vidare till Marigot Bay – 74 sjömil

Vi lämnade Bequia kl 06:00 för att hinna med att stanna till vid Wallilabou, St Vincent och titta på dekorerna från inspelkningen av Pirates of Caribien.

  

  

Vi tog också en 20 minuters promenad till ett vattenfall och lät oss svalkas.

  

Men innan vi hunnit till båten var vi lika varma igen, så det var skönt att segla iväg och få en härlig bris som svalkade mer långvarigt. Vi gjorde god fart och kunde lägga till vid en boj i Marigot Bay kl 17:30

2011-03-25, Marigot Bay

Segling till Rodney Bay

Vi vaknade till en fin dag. Thomas och Kerstin blev överraskade av den finna viken vi låg i, då de inte kunnat se det fullt ut i kvällningsljuset.

Det blev en kort segling till Rodney Bay. Vi gick in i marinan och lade till. På kvällen blev det middag på Bobo’s Grill.

  

 

2011-03-26, Rodney Bay

Slappedag

Vi stannade en dag till i Rodney Bay för att bara slappa

2011-03-27, Rodney Bay

Segling till Le Marin, Martinique

Vi fick en fin segling till Le Marin och kunde lägga till vid 16-tiden.

2011-03-28, Le Marin

Thomas och Kerstin åker hem

Jag hyrde bil så att vi kunde ta en sightseeing runt södra delen av Martinique och ut till St Anne, innan vi körde Thomas och Kerstin till flygplatsen De kändes lite vemodigt att skiljas, men förhoppningsvis har de fått blodad tand och kommer att segla med på någon annan delsträcka.