2010-07-02, Eastbourne, Sovereign,

Eastbourne – Isle of Wight

Kl 07:30 lämnade vi Soverign. Anledning att jag lämnade så tidigt, är att jag vill gå ut vid högvatten, då kanalen ut från hamnen kan vara lite grund pga ”uppsandning”. Vi rundar Beachy Head, som är en vacker vit kalkstensklippa. Efter rundningen kom en kustpatrullbåt och meddelade att de hade skjutövning ut mot havet 2 sjömil längre bort. Kurs 270 grader och det skulle vara problemfritt. Tyvärr gjorde det att jag missade mötet med the Sevene Sistsers. Ett möte jag sett fram emot då det var över ett år sedan jag såg dem sist. De har en skönhet jag ej ville missa! Men att segla in i ett skjutområde var de trots allt inte värda. Någon undrar kanske vem dessa systrar är? – Jo de är 7 vågformiga kalkstensklippor öster om Brighton.

 

Det blåste svaga vind till att börja med så det blev 2 timmars motorgång, sedan kom vinden och vi fick en fin seglats mot Isle of Wight. När vi seglade förbi Portsmouth, kom dagens andra Pan-Pan. Pan-Pan är ett nödanrop. Det har en lägre angelägenhetsgrad än Mayday, vid Mayday är det fara för livet, medan Pan-Pan ej innebär omedelbar fara för livet. Jag har en känsla att Pan-Pan används betydligt mer frekvent i England och Frankrike än i Sverige – i genomsnitt är det nog 2 Pan-Pan om dagen. Det verkar som de har mer problem med motorerna än vi svenskar då de flesta Pan-Pan beror på motorbåtar som fått motorproblem. Området mellan Portsmouth och Isle of Wight är ett segelintensivt område, med fina segelvatten, men också strömt, så det gäller att kunna det där med tidvatten och strömmar, om man skall vinna någon segeltävling här. Vi hade tidvis upptill 3 knops medström. Vi anropade i god tid West Cowes Marina på Isle of Wight. När jag talat om att vi önskade en båtplats för en natt och vår längd var 18 m (inkl davit med jolle), bred 4,8 och djup 2,3 m fick jag snabbt svar att C 21 var ledig. Jag blev lite förvånad att svaret kom så snabbt, så jag undrade i mitt stilla sinne om platsen var tillräkligt stor. Det visade sig att det var den och med råge, vi hade fått en av de största platserna inne i hamnen och den hade en längd på över 20 meter. Innan vi seglade in i hamnen såg vi denna fina segelbåt.

Marinan är fin och här låg flera segelskönheter såväl precis utanför inre hamnen som ute på redden. I Cowes handlar allt om segling, man kan nästan säga att kappseglingen föddes här. För drygt 170 år sedan skedde en av de första större seglingstävlingarna och den traditionen fortgår än idag och den fick mycket snart kunglig beskyddare. Prinsessan Anne kommer att delta i den denna sommar. Den seglingstävling anses som förebild för Americas Cup. Här ligger också World Crusing Club kontor som bl.a arrangerar Atlantic Rally for Cruisers (ARC) som jag skall segla over Atlanten med. Tyvärr angjorde vi inte Cowes förrän strax efter kl 17:00 och kontoret var stängt. Vi såg också en båt med en träffande text under vattenlinjen (se bild nedan). På kvällen gick Lena och jag till en trevlig restaurang med fantastisk fin service och god mat. Vi mötte för andra gången pirater, denna gång liknade de pirater som ni ser, fast de var mycket vänliga mot oss. Att de ej använde nedanstående kanoner var ganska uppenbart, de används vid segeltävlingar för att skjuta start och målskott. Pampigt värre! Allting här handlade om segling på ett eller annat sätt!!!

2010-07-03, Isle of Wight, West Cowes Marina.

Lämnar England och korsar ånyo Engelska Kanalen varefter vi får motorstopp.

Kl 12:00 lämnade vi Cowes Marina. Det blev motorgång till fyren vid Isle of Wight, då vi hade både motvind och motström. Isle of Wight’s fyr och de kritvita klipporna är en fantastisk syn!

På vägen möte vi denna skönhet.

När vi passerat The Nedless (denna fantastiskt fina kalkstensklippa), kunde vi hissa segel och fick en fin segling över Engelska Kanalen. Jag kunde konstatera att återigen var det inte speciellt tätt mellan båtarna och överfarten förlöpte utan problem, men de skulle komma! Kl 17:00 var vi över på den franska sidan. Nu fick vi vinden rakt mot oss och motström, så det blev motorgång. Efter en timme hördes ett kraftigt ”klunk” och så stoppade motorn! Provade att starta den men den stoppade direkt och det märktes tydligt att det var något problem med överföringen. Hade vi fått ett fiskenät i propellern eller hade damperten eller transmission brutit samman? Jag funderade kort på att dyka ned, men med 3 meter höga vågor övergav jag tanken snabbt. Vi seglade över natten och nästa morgon ringde jag Amel för att diskutter problemet. De trodde att något gått sönder på grund av felet med damperten jag hade i höstas. Jag beslöt då att vi hoppa över Brest och Ile d’Yue och segla direkt till La Rochelle, då det inte är så lät att segla in och lägga till utan motor. Amelit väger drygt 20 ton och man stoppar inte henne genom att sätta ut en fot mot kajen!

2010-07-05, Utanför franska kusten

Vi blir återigen bordade av “pirater”.

Vi rundade Brest ,kl var 07:00 och fick återigen besök av ”pirater”, denna gång franska tullen och immigrationsverket. De hade lite svårt att förstå att vi inte kunde franska då vi seglade med fransk flagg, men så småningom var det utklarat. De frågade då på engelska om de fick komma ombord och jag svarade att de var välkomna. Det visade sig snart att det inte bara var en snabb visit. Fört kom de vanliga frågorna om vem som ägde båten, skeppspapper, crewlist, pass, att båten var momsad, senaste hamn, vart vi var på väg etc. Sedan började de genomsöka båten, och då menar jag verkligen att genomsöka, det fanns inte ett ställe utan det genomlystes, utom luckorna på däck – kan vara bra att veta. Det hittade givetvis spriten men jag sa bara att den var köpt i Tyskland och Sverige, så var det inte mer om det. Däremot skulle den ena killen tvunget se registreringsnumret som skulle finnas instansat i båten. Jag hade inte en aning var det fanns. Efter 20 minuters letande gav de upp och förklarade att de var nöjda. Då passade jag på att fråga om jag kunde få ett ”grönt kort, som visade att båten var genomsökt. Vilket jag också fick, så om vi får fler besök, så kan det ju var bra att ha. När skulle lämna båten frågade jag om jag fick ta ett fotografera och filma dem, och efter viss tvekan fick jag det.

Vi hade nu fått läns (vinden in från aktern) och jag bestämde att Parasailorn skulle upp. Sättningen av Parasailorn gick riktigt bra, vi hade börjat få en vis vana. Under de kommande två dygnen hade vi Parasilorn uppe hela tiden. Vinden varierade från 3 m/s till 10 m/s och den relativa vinden kom från 80 grader till 180 och hela tiden stod Parasilorn perfekt. Att kunna segla medvind när det blåser enbart 3 m/s, utan irriterande fladder var en ny upplevelse och då gjorde vi omkring 2 – 3 knop!

2010-07-07, La Rochelle

Bogseras in i Le Marine av en Amel 54

När vi närmade oss La Rochelle kallade vi upp Amel. De lovade att möta upp utanför hamnen och bogsera oss in. De sista två sjömilen blev dryga då vinden i det närmaste dog ut och vi fick sakta kryssa fram i mellan 1 – 2 m/s. När vi närmade oss inloppet kom Christian och Boris ut i en Amel 54 och tog oss först på släp sedan förtöjde vi båtarna parallellt när vi närmade oss hamninloppet. Vilken syn att se Christian manövrera oss in på plats, där han vände båda båtarna och backade dem in. Kl 12:30 var vi förtöjda i La Rochelle och hade avverkat 4 dygn segling från Isle of Wight.

Det blev ett glatt återseende med Amel teamet och sedan blev det ett par timmars sömn.

 

Efter det besökte vi Ann-Lady med Jonas och Ann-Sofie som kommit ett par dagar tidigare. Det blev en hel del diskussion om våra respektive upplevelser.

Jag hade en rätt lång lista på saker som jag ville att Amel skulle justera/komplettera på Amelit, varför vi kommer att stanna i La Rochelle till i början av augusti innan vi seglar vidare. Under tiden kommer jag att få en del besök. I La Rochelle är det festival på gång och jag ser mycket förberedelser. Bl.a byggs en stor scen precis vid hamninloppet och et par mindre scener och många stånd sätts upp.

Men innan det blev tid att besöka festivalen, fick jag göra ett dyk i hamnen. Det visade sig omedelbart att sikten var i det närmaste lika med noll. Beror troligen på tidvattnet i kombination med det dyiga vattnet. Efter ett tag hittade jag propellern och kunde se/känna fiskenätet som satt omkring den. Jag hade knivar på propellern för att den skulle skära av saker som fastnade i den, men det visade sig att nätet bestod av drygt 20 tvinnade linor och det hade varit för tjockt för att den skulle kunna kapa det. Som tur var hade Ann-Sofies och Jonas son Philip kommit ned på besök och han älskade att dyka och var duktig på det så han hjälpte mig att få bort fiskenätets härvan. Det var ju skönt att det inte vara något fel på Volvo Pentan.

På kvällen gick vi och åt med Ann-Sofie, Jonas och Philip på en av La Rochelles bästa restauranger, Les Flotes, men maten visade sig att vara lite av en besvikelse, fast efterätten levde upp till deras rykte.