Klintholm, 2010-06-14.

Klintholm – Kiel

Kl 09:40 lämnade vi Klintholmen, efter att bunkrat lite diesel. Det blev motgång till att börja med. Havet låg som en spegel, och nog kändes det som vi hade fått lite varmare. När vi rundade Rödby, hade vi fått lite mer vind och kunde börja segla. Strax efteråt fick vi en kort stund sällskap av en tumlare (som kanske också ville vinka farväl?).

En stund senare blev vi uppkallade på VHF’en och blev meddelade att vi var på vägg in i ett farvatten där man påbörjat en så kallad ”wind farm” och blev ombedda att ändra kurs, vilket vi gjorde. Sjökortet hade ej blivit uppdaterat med detta. En tidigare ”wind farm” vi passerat med ett 50-tal vindkraftverk var dock utmärkt. Vinden vred något och vi fick stötta med motorn för att kunna hålla kursen mot Kiels inlopp. Vi anlände till Kiels inlopp 23:20 och kunde förtöja i Dusternbrook 1 timme senare. Dusternboork byggdes i samband med olympiska spelen 1936 och vi lade till i ”miljonärshamnen”, där bl.a många vackra träsegelbåtar redan låg.

Kiel, 2010-06-15 – 2010-06-18

I väntan på starten av Kieler Woche

Kieler Woche är Nordeuropas största festival. Festivalen hålls i mitten av juni varje år och beräknas att besökas av 3 millioner människor från 70 länder!

Man räknar med att 400 band kommer att spela under festivalen. Över 2 000 båtar kommer med drygt 5 000 seglare för att mötas och tävla! En helt gigantisk festival!

Det var inte bara segling utan 40 andra sporter som det skulle tävlas i. Det var roligt att komma lite tidigare och få se hur man byggde upp det fantastiska festivalområdet. Det gick inte att ta miste på att man var i Tyskland, minst vartannat stånd var ett ölstånd och det fanns flera stora öltält förutom alla scener som byggdes upp. En större demonstration för ett eget universitet i Lubeck satte också sin färg på festivalen, då man överallt möte de gula demonstranterna. Här fanns också en trimaran, som vi sedan såg när den sussade fram i 30 knop. Givetvis hade den en super rib med egna supporter. (Ägaren till båten har byggt en ny större trimaran, som han har satt världsrekord i fart med)

 

 

 

Vi fick inte ligga kvar i Dusternbrook under festivalen, då den 19:e skulle alla gamla träbåtar 40 – 55 foot samlas där. Vi fick därför segla över till Möltenort som ligger på andra sidan Kielkanalen och lite längre ut.

Kiel 2010-06-19

Invigning av festivalen och jag hjälper Krutzenshtern (världens näst största bark) att lägga till

Så hade dagen alla väntade på kommit! De sista dagarna trodde jag inte att de skulle bli färdiga med alla arrangemang de skulle ha till festivalen, men de lyckades!

Vi cyklade in till Kiel från Möltenort. Det var en stäcka på ca 8 km, men det skulle visa sig att den blev betydligt längre när vi skulle cykla hem! Visste inte att de kallat upp en kyrka efter mig, och jag som är ateist …

Innan invigningen gick vi i hamnområdet och såg då att Krutzenshtern var på väg att lägga till varför vi gick dit. Det skulle visa sig att de hade problem när de skulle lägga till så jag fick hjälpa dem. Här behövs lite flera mannar när man skall ha ut landgången än på Amelit! På Amelit är den hydralisk. 🙂

Några data om Krutzenshtern:
Längd: 114,5 m (376 foot)
Bredd: 14 m
Höjd: 56 m
Djupgående: 6,7 m
Segelyta: 3 722 kvm

Kaptenen var nöjd med min insats

I Möltenort fanns det stora båtar i litet format.

Invigningen skedde med pompa och ståt och sedan underhöll ett band i 50 minuter, se film från detta, huvudpersonen var som hämtad från Skönheten och Odjuret.

 

Det var fantastiskt att ströva igenom festivalområdet och se på olika musikevenemang. se separat film. Givetvis besöktes också ett öltält och kaptenen dansade på bänkarna, som en riktig tysk! Det fanns en del andra som tyckte att det var för varmt att ha kläder på och andra som dansa på borden!

Kl 00:30 var det dags att cykla hem. Jag trodde att jag visste vägen, så jag tog täten och trampade på på el-cykeln. Efter drygt 1 timme påpekade Lena försynt att det luktade väldigt mycket ”landet” och borde vi inte se vattnet snart? Lugn sa jag det är nog bara om hörnet. Efter ytterligare 15 minuter utan vatten i sikte såg vi en dam lufta sina hundar. Hon tillfrågades om hur långt det var till Möltenort och om det var rätt väg. ”Oh my Good … Möltenort”. ”Das ist über 20 km in die Richtung, die Sie kamen aus”. Alltså bara att vända och trampa på. Nu var goda råd dyra. Gällde att spara på strömmen så att vi slapp att trampa för mycket. Lamporna stäcktes, för att spara på strömmen, och tändes bara då någon enstaka bilar kom. Kl 03:00 var vi tillbaka till båten och en glad kapten sa: Det var väl skönt med lite motion – 40 km cykling och 15 km promenad! 🙂 Fast Lena tyckte man kunde motionera på dagen …

Kiel, 2010-06-20

Nord-Ostsee-Kanal – Kielkanalen

Vi tog en kort tur ut till Kielmynning för att se lite av seglingstävlingarna och sedan bestämde vi oss för att segla igenom Kielkanalen.

Vi möte många fina skepp på vägen tillbaka till Kiel.

      
 

Kl 13:20 gick vi in i slussen vid Kiel. Slussningen gick som en dans (det är inte så stor nivåskillnad).

Jag hade gjort en beräkning så att vi skulle få medström från Brunsbütteln till Cuxhaven. Nog så viktigt då strömmen där kan vara upptill 4 knop beroende på tidvattnet.

Under färden genom Kiel-kanalen hände inte så mycket frånsett en kappsegling med ett större fartyg. De behövde stoppa rätt ofta då det fick möte, varför jag ville köra om, men det gillade inte den tyske kaptenen. Till slut vann jag kampen, jag passade på att göra ett sista försök då de byte lots, och det lyckades! På färden möte vi nedanstående transportmedel, vet inte riktigt vad man skall kalla den. Lyder den under sjöfartsregler eller vanlig färdmedel?:) Vi såg också en svart svan som simmade ensam omkring bland sina vita kompisar.

 

Vi kom till Brunsbüttel 21:00 och fick direkt slussöppning och kunde som ensam båt sluss ut ur Kiel-kanalen och segla mot Cuxhaven.

Vi fick också besök av tysk polis som skulle kontrollera att jag hade nödvändig licens för att framföra Amelit. Vi fick fortsätta och jag pustade ut – trodde att han skulle diskutera fortkörningJ. Strax hade vi 3 knops medström och färden till Cuxhaven gick snabbt. Kl 00:00 kunde vi lägga till. Det var lite ont om plats för oss, så vi tog en av de två platser som var till för motorstopp och olycksfall – vi var ju på båten och kunde kasta loss om det behövdes.

 

Cuxhaven, 2010-06-21

Segling till Helgoland – idyllisk ö som är taxfree

För anpassa oss till strömmarna och tidvattnet, väntade vi till kl 10:30 då vi lämnade Cuxhaven med kurs mot Helgoland. Vi fick en bra medström och kunde tidvis logga 11 knop över grund. Vi kan se här att strömmen var kraftig. Här var ett par räktrålare, så förmodligen trivs räckorna i det kraftigt strömmande vattnet.

Kl 18:20 kunde vi lägga till i Helgoland. Där var gott om plats, seglingssäsongen hade tydligen inte kommit igång riktigt. Här stannade vi 2 nätter så att vi hann bunkra riktigt! Här fanns billig sprit eller vad sägs om 3,5 Euro för 1 liter Vodka! Handlaren gav mig dessutom 10 % extra rabatt samt fri leverans vid båten. Nu var spriförrådet fyllt och beräknas räcka en bra bit in i Karibien!

 

De hade den här futuristiska byggnaden också!

Helgoland har en rätt dramatisk historia som en viktig tysk örlogsbas under andra världskriget. Bebyggelsen är specifik och man kunde märka att där fanns en anknytning till Zanzibar. Helgoland tillhörde Danmark 1714 – 1814, då engelsmännen ockuperade ön och fick den. 1890 byte engelsmännen bort den till tyskarna mot att man fick Zanzibar. Sedan blev det åter engelsk efter andra världskriget och engelsmännen använde den som militärt övningsfält och sprängde flera kraftiga bomber där. Som minne av den tiden finns flera djupa kratrar. 1952 blev ön åter tysk och befolkningen kunde flytta tillbaka.

 

Idag är Helgoland ett populärt tyskt turistmål och en tillflyktshamn för många Nordsjöseglare. Utöver turism och kurortsverksamhet finns på ön en bas för sjöräddning och ett marinbiologiskt centrum. Bensindriven biltrafik förekommer inte på ön så när som på en ambulans och en lyftkran. Alla andra fordon är sedan årtionden eldrivna! Redan på 70-talet kunde turister färdas med eltaxi eller få varor levererade till hamnen med ellastbil. Då trafiken på ön är kraftfullt begränsad får skolbarnen lära sig om omvärldens trafikregler genom att skolgården utsmyckats med vägar, övergångställen och trafikljus. Besökare till ön brukar delas in i kurortsturister, seglare, fågelskådare och de som intresserar sig för den gamla tyska Nazi-ubåtsbasen. Hela ön är ihålig och fylld av militära hemligheter som slutits inne genom förseglingar. Mitt emot Helgoland ligger Düne, som ej är befolkad men det går regelbundet båtar ditt då ön har en fin sandstrand. På Düne ligger också Helgolands flygplats.  Att hamnen är viktig, kan man se tydligt, den utgör ju nästan 1/3-del av ön.

Klipporna är väldigt speciella såväl till färg som utseende. Tusentals fåglar häckar på de smala klippavsättningarna. Här finns bl.a. havssulor.